En hittehunds dagbok

Jag är inte bara skribent, jag är vacker och modig också. En hittehund i händelsernas centrum. Cavalier King Charles Spaniel från Campanard´s Cavalierer.

tisdag, november 29, 2005

Skönt!

Kära dagbok,

gissa om osten var god!!! Fast det där med pepparkakor vet jag inte riktigt. Men det var något konstigt med den där Advent. Jag trodde att det skulle komma en flicka och hälsa på och klappa mig precis som Lucia. Men det hände inte någonting, mer än att matte satte fast en liten tomte (sic!) i mitt halsband och så gick vi en promenad i stan där jag kunde visa upp mig. Och det är ju i och för sig inte fel.

Fast precis när vi kom tillbaka till Stortorget, där vi bor, så blev det väldigt trångt och då var det ju ändå ingen som kunde se mig och klappa mig så då gick vi hem. Men sen gick matte och husse iväg igen och då fick jag inte följa med dem. Det gillar inte jag...

Men när de äntligen kom hem fick jag jättegod grönmögelost - wow - nästan bättre än märgbenskex. Och så fick jag en present som de köpt till mig på julmarknaden. En fårskinnsfäll! Den var jättefin och jag bäddade litegrann och la mig tillrätta på den. Det var mjukt och gott och så vet jag ju var de vill att jag ska vara. Skönt, som Ernst skulle ha sagt.

Sedan tände husse ljus och spelade en skiva som jag och matte tycker mycket om med Håkan Hagegård. Den låter precis som kyrkklockorna mittemot. Det låter fint tycker jag fast jag vet ju att det finns några grannar här som inte alls gillar kyrkklockorna. Konstigt, tycker jag. De måste ju vetat om att kyrkan låg där innan de flyttade hit, eller?

söndag, november 27, 2005

I väntan på osten och lite på Advent

Kära dagbok,

här väntar vi fortfarande på Advent. Hon har inte kommit ännu och ändå har de vänt upp och ner på hela lägenheten. Husse har klättrat i fönsterkarmarna och matte har städat och planterat blommor. Det är konstiga hängande stjärnor i fönsterna och i vardagsrummet har de satt upp ljusstakar, fast det är inga riktiga ljus i de för de fladdrar inte när jag flåsar på dem som riktiga ljus gör. Märkligt värre.

Men oj, vilka goda ostar matte köpte i ostaffären! De luktar så gott att tungan hänger utanför hela tiden och till sist blev matte tvungen att stoppa in dem i kylen och i skafferiet för att jag skulle sluta dregla. Ju längre osten ligger framme ju godare doftar den ju.

Och nu har hon badat mig igen, fast när hon tog in mig i badrummet så förstod jag vad som var på gång och sprang och gömde mig. Men så klart kom hon efter och jag förstår inte hur hon kunde se mig där jag låg under sängen. Matte sa att jag hade glömt att gömma svansen, ibland förstår jag inte vad hon menar. Men när jag hade badat färdigt så fönade hon min päls och det tycker jag är jätteskönt. Och när allt är klart så brukar jag få ett mmmärgbenskex mmm. Vi ska ut på stan sedan när det har blivit lite mörkt och då måste jag vara fin. Bara hon inte får för sig att jag ska ha sånt där stickigt glitter runt halsen igen. Fast det var ju när Lucia skulle komma tror jag? Jag kommer inte riktigt ihåg...

Det var så mycket som hände förra året och allt var så nytt för mig. Jag hade ju nyss flyttat hit då och allt så nytt här hos matte och husse då. Nu har jag lärt mig förstå matte och husse lite bättre även om det finns en hel del kvar. Det där människospråket är allt lite egendomligt. Varför får jag inte gå ut förrän det blir mörkt idag förresten. Det ska i alla fall bli spännande att träffa den där Advent...fast mest väntar jag nog mest på osten!

torsdag, november 24, 2005

I väntan på första Advent...

Kära dagbok,

å nej, tro inte att jag slapp undan badet. Nej då! Matte tyckte absolut att jag behövde bada och dessutom schamponerade hon mig två (2!) gånger. Hon sa att vattnet var jättesmutsigt, så det var tvunget. Ja, ja men då ska hon ju inte ta ut mig när inte tekniska kontoret har varit där före mig. Matte brukar ju själv säga att jag är deras bästa medarbetare för där jag gått fram finns det ingenting för dem att räfsa eller plocka upp. Det är alldeles rent och fint och det som möjligen låg i parken, på torget, stranden, åpromenaden eller trottoaren när jag kom förbi sitter i min päls och ramlar inte av förrän matte borstar mig eller att jag ruskar runt väldigt mycket och kliar mig, och det tycker inte husse om.

Men nu har det gått några ganska tråkiga dagar när jag inte har fått lov att gå ut så mycket och länge. Matte säger att hon har feber och är sjuk, men jag tycker mest att hon är alldeles för varm och att jag måste flytta ner från hennes säng till min korg eller golvet för att inte tungan ska hänga utanför hela tiden. Fast när den gör det så brukar matte och husse skandera: Heja Totte friskt humör, tungan hänger utanför. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Jag gillar att de ser mig men å andra sidan kan jag ju inte hjälpa att jag har råkat ut för en olycka så att min mun är sned och tungan är sönderbiten och hänger ut lite grann.

Men det är kanske snart dags att berätta om hur det var när jag kom hem till matte och husse. Men just nu är det något viktigt på gång; det har jag förstått även om jag vet inte riktigt vad. Men att det är något med den första Advent som kommer på söndag, det förstår jag. Men vem är det? Jag vet inte men det måste vara något viktigt för idag, när matte satt och jobbade, så fick jag följa med husse till skogen och plocka ris och mossa för att vi ska göra det fint tills hon kommer på söndag - den där Advent...

Det måste vara något kungligt för varför skulle husse följa med och plocka ris och mossa och kottar? Det har jag ju alltid med mig hem när matte och jag har varit på långpromenad i den där skogen som knappt ens jag kan ta mig igenom...När ska tekniska kontoret göra fint där så att jag slipper få utskällning för allt som jag tar med mig hem varenda gång. Ibland - eller faktiskt ganska ofta - förstår jag inte hur de tänker. De där människorna. Men nu väntar jag med spänning på Advent.

söndag, november 20, 2005

Danskt dambesök...

Kära dagbok,

äntligen söndag och både matte och husse hemma! Jag fick kokt ägg, smörgås med ost och smörgås med marinerad fläskstek - som var över från igår - till frukost på sängen. Fast jag fick vänta väldigt länge - de får gärna vara lite snabbare med maten.

Jag har ju inte hunnit berätta att jag hade dambesök häromkvällen. Det var mattes kollega - hon som arbetar vid Flesketorvet i byen - som kom ända från Köpenhamn för att hälsa på mig. Jag gillar henne väldigt mycket och uppvaktade henne efter alla hundkonstens regler och lite överkurs också, faktiskt. Jag tycker hon är söt och det har jag gjort ända sedan hon tog med mig ut på "tisserunda" när jag var med på kontoret i Malmö. Den dagen var hur trist som helst. Jag låg bara väntade på att något sjovt skulle hända. Men de bara pratade och pratade...

Men plötsligt så reste någon sig och då tog hon med mig ut på gården och det var verkligen skönt och spännande. De har små fina träd i planteringsrutor där, helt perfekta att markera. Och det gjorde jag så att alla andra kontorshundar ska förstå att det är mitt kontor och min gård där på Stadiongate.

Nu när hon äntligen kom för att hälsa på mig blev jag jätteglad. Jag hoppade och viftade på svansen, men jag fick ändå inte sitta i hennes knä vid matbordet. Konstigt, tycker jag. Men hon pratar lite annorlunda så ibland förstår jag inte riktigt vad hon säger. Fast mitt namn förstår jag ju. Matte säger att det är danska och då är det ju inte så märkligt att jag inte förstår allt, för jag får ju inte följa med över sundet när matte åker dit. Och hur ska jag då kunna lära mig?

Nu när hon var här hos mig försökte jag verkligen att ställa mig in. Jag hämtade alla mina leksaker; både ben, grisknorrar och mjukisdjur och så busade jag och rullade runt på mattan. Vi hade trevligt ända tills vi skulle gå och lägga oss. Då stängde hon dörren så jag inte kunde få sova i hennes säng! Och jag som hade gjort en hel pudel flera gånger under kvällen! Lite sur blev jag, så jag lade mig i min korg inne hos matte och husse och snarkade istället.

Men jag undrar lite över om den söta damen fick åka tillbaka till Köpenhamn när hon hade varit här hos mig på besök. Jag får ju inte åka tillbaka hem om jag åker till Köpenhamn eller Helsingör med matte. Men matte säger att hon redan kommit hem igen, så det är något som inte stämmer riktigt. Något med att det är skillnad på hundar och människor. Vissa saker är så ologiska att de övergår mitt hundförstånd.

Men huvudsaken är att maten är god och att jag får gå på åpromenad. Och om jag låtsas sova nu så kanske jag slipper borsta tänderna och bada ikväll...

lördag, november 19, 2005

Hundbesök häromkvällen

Kära dagbok,

denna veckan har matte haft så mycket att göra så jag har mest fått vara med husse och han hjälper inte mig med skrivandet som matte gör. Hon tycker det är viktigt att jag kan kommunicera även på människospråk. Veckan började med att vi fick besök. En av mattes pojkar kom och hälsade på oss på kvällen och han hade sina flickor med sig. En som jag tycker mycket om för hon klappar mig och säger att jag är fin och en som jag inte tycker lika mycket om för hon tar mina ben och försöker sno min mattes uppmärksamhet.

Thelma har väldigt långa ben och alldeles svart päls, inte black and tan som jag alltså. Hon är inte så gammal heller och det märks för hon är lite störig, tycker jag. Hon hämtar ben och leksaker från min korg och så äter hon av min mat också. Hon kunde ju i alla fall vänta tills jag bjuder, tycker jag. Fast det var rätt så okej tills hennes husse och matte gick ner till Röda Kvarn för att se på en film.

Då trodde Thelma att hon kunde låna min matte, och det tyckte jag inte riktigt om. Så när Thelma låg hos min matte i soffan så la jag mig och surade på mattan. Sen skulle vi gå ut. Fast då var jag lite kaxig för jag fick gå med matte och jag kunde ju vägen. Men det kunde inte Thelma och husse, så de kom långt efter oss, fast de har mycket längre ben än vad matte och jag har.

När Thelmas husse och matte kom blev vi jätteglada både hon och jag. De hade lite popcorn med sig och det luktade jättegott. Fast det var inte så många jag fick för husse åt upp nästan alla, som vanligt. Men Thelma och jag hade i och för sig fått lite kycklingfilé av matte fast då fick jag inte heller så mycket för Thelma tyckte att det var så gott så hon åt nästan upp allt innan jag hann fram till tallriken. Hon har lite dåligt bordsskick som de flesta valpar.

Men det är kul när hon kommer för hon är lite busigare än vad jag är. Varför är flickor det, förresten? Men jag blir trött av att busa så när hon har åkt njuter jag av att få vara ensam om min matte och husse och platsen i soffan...

söndag, november 13, 2005

När matte rymde

Kära dagbok,

äntligen är det söndag igen! Idag var det var bara matte och jag som låg kvar i sängen - husse skulle till jobbet. Fast jag förstår inte varför han inte vill stanna hos oss. Men matte och jag lyssnade på radio och åt frukost. Mums! Det var fil idag - och sedan fick jag lite ost och leverpastej också.

Och sedan var det dags för långpromenad. Genom skogen och ner till stranden. Men idag fick jag inte springa själv, för matte var rädd att jag skulle försvinna igen. Ska hon säga; det var ju hon som rymde från mig förra veckan. Jag hittar alldeles själv hela vägen in till stan igen, så det så. Ja, jag ska berätta hur det gick till.

Förra veckan när vi var på stranden så rymde nämligen matte från mig! Jag såg att hon gick från vattenbrynet upp mot trappan vid skylten som det står Blocklinjen på, och då visste jag att vi skulle gå hem så jag sprang i förväg. Men sen kom inte matte. Jag letade och letade men kunde inte hitta henne. Till slut började det bli så mörkt att jag knappt kunde se och då var jag tvungen att ge upp. Om jag letade längre så skulle jag inte kunna hitta hem själv ens. Det var jättemörkt i Kronoskogen och det är nog inte meningen att man ska gå där, ens om man är en liten hund, för det är så tätt och risigt att knappast ens en skogsmus kommer under och emellan alla risiga träd. Har de inte hört talas om gallring?

I alla fall så sprang jag - ja, så gott det gick - genom skogen. Det var jättesvårt och jobbigt för alla grankvistar, ljungplantor, kottar och kvistar - och en och annan gren - fastnade hela tiden i pälsen och jag hade inte tid att lägga mig ner och försöka bita och dra bort dem, för jag ville ju hem innan det blev alldeles nattsvart. Fast sen kom bäcken och då kunde jag inte komma över så jag fick springa en omväg och när jag kom ut igen så visste jag först inte var jag var. Men så hörde jag tåget och det brukar ju matte och jag åka till kontoret i Malmö med, så då visste jag precis åt vilket håll jag skulle. Men när jag äntligen kom fram till spåret så var det stängsel i vägen så jag fick springa en jättelång omväg ända tills jag hittade ett ställe där jag kunde springa över spåret.

Och då kände jag igen vägen som går till campingplatsen vid Råbocka och då var ju det bara att springa Havsbadsvägen in mot stan. Till slut kom jag fram till åpromenaden där vi brukar promenera, matte och jag, när vi ska till Ica. Sedan var det bara raka spåret över Tingstorget - hoppsan, en bil - och så korsade jag Stortorget och äntligen såg jag vår port. Hoppas nu bara att matte har hittat hem utan mig! Jag satte fart och sprang jätte jättefort över Järnvägsgatan för att de stora bussarna inte skulle hinna köra på mig. Jag klarade det, fastän det skrek om däcken på den gröna bussen. Äntligen framme!

Men fast jag skällde så öppnades inte porten. Jag har aldrig försökt gå in ensam inna. Men det verkar lätt för matte och husse bara säger:

- Ja, så var vi hemma, och då öppnas porten. Men det fungerade inte. Hur skulle jag nu göra? Då kom jag på det! Röda Kvarn, biografen som bor under oss, hade ju öppet! Så jag sprang in - ja, kanske mer släpade mig in - i foajen. De förstod direkt vad jag ville och läste mattes telefonnummer på brickan i mitt halsband och ringde till henne. Då la jag mig ner på golvet och pustade och plötsligt så kom matte inspringande barfota och satte sig ner hos mig. Så bar hon mig upp till oss och plockade pinnar och annat en lång stund. Sen fick jag vatten och så bar matte in mig i badkaret.

När jag hade badat färdigt virade matte in mig i badlakan och när hon masserade mig torr så somnade jag i hennes famn. Ja, nu vet ni varför jag tycker att Röda Kvarn är Sveriges snällaste biograf. Visst är den!

lördag, november 12, 2005

Måste man gå i dansskola

Kära dagbok
Fy, vad jag är besviken. Tror ni att jag fick följa med på nattklubbsmingel i går kväll? Nej! Jag som hade sett fram emot det hela dagen. Jag har aldrig varit på nattklubb förut och skulle jättegärna vilja gå dit. Jag är ju mycket duktigare på att dansa än vad både matte och husse är. Särskilt om jag får lite ost eller räkor eller Nicks bläckfiskringar. Men nej, jag fick ligga här hemma alldeles ensam och inte ens teven lämnade de på.

Fast när de äntligen kom hem så fick jag brieost och kex. Mums. Och sedan lekte matte med mig litegrann. Men sen blev jag jättetrött och gick och la mig i mattes säng.

Idag har vi varit på lördagscafé och då blev jag bjuden på både korv och ost.
- Det är ju lördag, sa de snälla människorna som bjöd på lördagsgodis och klappade mig och sa att jag var fin. Jag gillar att gå dit och matte skriver in mitt namn i gästboken så det syns att jag har varit med.

Men sedan fick jag sitta utanför och vänta igen, som vanligt. De bästa affärerna får jag inte följa med in i, som ostaffären. De affärerna som jag får följa med in i har ingenting gott att bjuda på det luktar inte ens mat där.

Det var en besvikelse med nattklubben; jag behöver kanske träna mer på att dansa. Det är nog tänkt att man bara ska ha två ben och det är svårt, tycker jag. Men det får bli en annan dag. Kanske måste man gå i dansskola och jag har ju inte ens gått valpskola, tror matte i alla fall. Men det säger hon bara för att jag inte kunde gå i koppel när jag flyttade hem till henne. Men jag gillar matte och husse ändå, fast jag inte fick följa med till nattklubben Kompis. Imorgon är det söndag...

torsdag, november 10, 2005

"Endast för människor-skyltar" på stan

Kära dagbok,

idag sov jag länge och sedan var jag på torget och blev klappad av grönsakshandlarna (ibland får jag cocktailtomater och det är smaskigt). Jag gillar när matte handlar där för då slipper jag bli bunden utanför, men matte säger att jag måste va liten, tyst och snäll för enligt den lokala ordningsstadgan så får jag egentligen inte följa med till torget heller. Jag undrar var människorna egentligen vill att jag ska vara?

Sen hälsade jag på min daghusse i hans delikatessbutik på Stortorget. Han gör jättegoda köttbullar och jag gillar honom skarpt. Han vet precis vad en hittehund uppskattar! Han bor hos en snäll gammal Golden som jag kommer bra överens med och som har en stor trädgård, och det är jag ju inte van vid. Det är jättehärligt att springa där på gräset. Jag har ju bara en pytteliten balkong, fast det är bra utsikt så jag ser nästan hela stan.

Jag har kelat och lekt lite med Hanna också. Men jag gillar inte när hon kelar med matte och ställer sig in. Å andra sidan så får jag också godis när hon får. Men så sa matte:

- Nej Totte, nu ska vi gå upp och jobba! Och då visste jag att det var bråttom upp till fåtöljen på kontoret. Fast när jag - helt utan koppel - sprang förbi Röda Kvarn - Sveriges snällaste biograf - till min port, så kom jag att tänka på när jag gick på bio alldeles själv en kväll i förra veckan. Men det är en lång historia så den berättar jag en annan gång...

Nu ska jag gå och knyta mig i korgen för matte har sagt att vi ska upp och jobba igen tidigt imorgon. Och sedan har jag förstått att det kommer att hända något annat imorgon, så det är bäst att jag är utvilad. Vi ska på mingel på nattklubb. Det ska bli jättespännande!

onsdag, november 09, 2005

Min persiska matta...

Kära dagbok,

idag har det varit en väldigt lång dag. Matte har varit på projektgruppsmöte i Köpenhamn och då får jag inte följa med. Det är något som Jordbruksverket (tror jag) har bestämt. Jag tror inte att det är sant för det låter märkligt, men matte säger att om jag följer med till Flesketorvet (bara namnet får mig att dregla) så får jag inte följa med henne hem igen. Hon säger nog det för att hon är rädd att jag ska smita in hos alla slaktarna som bor på vägen till kontoret där hon brukar vara.

När hon äntligen kom hem blev jag jätteglad. Vad jag har väntat! Jag hörde henne redan i porten och när hon öppnade dörren så hoppade jag direkt upp på henne och krafsade med tassarna. Då vet hon att hon inte ska åka iväg utan mig och så kelar vi en stund för hon har dåligt samvete. Och så brukar jag hämta min lilla hund eller ett ben och dansa glädjedansen flera varv kring det runda pelarbordet. Det är så bra, för man kan springa runt runt runt på mattan där och sedan lägga sig ner och rulla runt.

Jag gillar den mattan för den är bra att klia öronen på. Men när jag gör det så tror matte och husse att jag är muslim bara för att jag böjer frambenen på den persiska mattan med jämna mellanrum. Ja, det är sant. Jag har hört dem säga det: Jaha, nu är det dags för Tottes bönestund igen! Ja, inte vet jag hur de tänker. Ibland är människor konstiga. De tror att vi hundar är som de.

Men det där hjälper faktiskt när det kliar i öronen och om matte hade läst på lite bättre - hon som läser allt om hälsa, mat och hundar - så hade hon vetat att det är lätt för oss hundar med långa tjusiga lurviga nedhängande öron att få klåda. Vi springer ju inte runt som Hanna - Nick´s schäfer - med öronen rätt upp i vädret. Det är inte så snyggt, tycker jag, fast jag gillar ju Hanna ändå.

Kanske träffar jag henne imorgon? Matte brukar stanna där så att vi får leka och lukta litegranna. Hoppas det!

Nu är jag jättetrött och tror att det snart är dags att gå in i soffan. Undrar om det är något hundprogram på teve ikväll?

måndag, november 07, 2005

Vill ni se en stjärna?

Kära dagbok,

nu har jag jobbat hårt vid datorn hela dagen. Egentligen är det matte som har jobbar och sedan fixat med mitt tjusiga foto ikväll, men jag har legat i min sköna fåtölj bredvid skrivbordet på kontoret hela dagen. Visst är det jobbigt att vara på jobbet! Matte hinner inte leka med mig och det blir bara snabba korta rundor och då pratar hon oftast i telefonen och inte alls med mig.

Men å andra sidan så kan jag hålla koll på min granne Felix då. När han skäller högt inne hos sig brukar jag svara och då blir matte arg. Hon säger att jag ska vara tyst. Hur dum får en matte bli? Det är klart att man ska passa på att prata när man har någon att prata med. När ska man annars prata?


Nu vill jag att ni ser på mig! Ni får mycket gärna se på mig! Jag är en stjärna, fast matte brukar säga att jag är en riktig pärla. Och det kan hon väl få göra, bara hon kelar med mig.

Ja, nu vet ni hur jag ser ut! Visst är jag vacker? Nu ska jag gå och sova min skönhetssömn. See you!

Totte

söndag, november 06, 2005

Söndagar är favodagar!

Kära dagbok,

söndagar är sköna och slappa. Jag gillar verkligen när matte och husse ligger i sängen och lyssnar på radioprogrammet Godmorgon världen. Då får jag ligga mellan dem i sängen och bli klappad och kelad med. De till och med pratar med mig!Hoppas att vi snart ska gå och lägga oss. Ska de inte upp och jobba imorgon eller...Fast nu hör jag husse öppna kylen. Tänk om han tar fram osten? Bäst jag springer dit.

Hon läser allt...

Jag har gått med i en klubb, eller rättare sagt matte. Hon är väldigt intresserad av mat och hälsa och sånt där. Ni kan se vad jag menar på Pedigreeklubbens sida . Hon läser jämt om hundar och har en hel hylla full av böcker. Hon letar hela tiden efter nya vetenskapliga rön som ska göra mig piggare. Fattar hon ingenting? Men hon har ju inte haft hund innan jag hittade hit, så jag får väl vara lite glad att hon bryr sig, även om det känns jobbigt när man är så gammal och klok som jag.

Ibland kan det ju vara bra att hon lägger sig i, men ibland får hon för sig att hon ska bestämma allting här hemma. Och det tycker jag inte riktigt om. Det värsta är nog att hon har börjat prova olika alternativmediciner och jag som är en ståtlig man i mina bästa år gillar inte att hon borstar min päls med lavendelolja. Jag vill ju hellre utsätta mig för fästingar och lukta hund...

Det allra värsta är att det tycks fungera för nu kryper de hellre runt på matte än i min päls. Och då behöver inte husse ens rycka ut med pincetten och vi kan inte spela hjältar någon av oss.

Taskigt, tycker jag.

Kalkon!

Kära dagbok,

nu har matte släpat ut mig igen. Det hade förvisso slutat regna men särskilt skönt var det inte. Mötte en snygg liten bichon friseé-tjej på andra sidan Sockerbruksbron. Hon hade en fin rosett i pannan och hennes matte var helt OK. En sådan matte som låter mig nosa på hennes ögonsten. Men sedan skulle de vidare och jag fick inte följa med för min matte. Hon sa att vi skulle gå till Ica.

Efter Nybron mötte vi en svart labrador. Han var hur dum som helst. Han låg bara och väntade på att jag skulle komma och hälsa och hans husse försökte dra iväg honom men orkade inte bära 40 kilo. Matte vet att jag inte gillar stora svarta hundar, så vi bara gick vidare, även om vi hälsade lite avmätt på varandra.

Sen blev matte besvärlig. Vi skulle ju köpa kalkon och då binder hon fast mig utanför butiken. Jag blir jättesur för att jag inte får följa med in och kallar på henne hela tiden. Till slut kommer hon tillbaka till mig och då blir jag tyst och glad. (Förstår inte varför den där svansen som sitter bakom mig viftar jämt och ständigt, i alla fall så fort matte kommer eller när det är mat - ja, det är förstås nästan samma sak.)

Men då har hon handlat så mycket att jag måste gå alldeles ensam hela vägen hem. Förvisso på gågatan men ändå. Hon säger till mig att stanna precis när vi kommer fram till Järnvägsgatan och jag ser biografen Röda Kvarn och vet precis var jag är. Nu ville jag ju visa matte att jag hittar hem alldeles själv och då tvingar hon mig att sitta stilla på trottoaren tills hon säger: Nu går vi. Kom Totte! Varför förstår hon inte? Nu när jag äntligen vet var jag hör hemma och bor så förklarar de allting för mig. Tror de inte att jag lärt mig någonting under alla år när ingen brydde sig om mig?

Fast å andra sidan är det rätt mysigt när matte pysslar om mig...Men någon kalkon blev det inte för den stoppade hon in i frysen och det sa hon ingenting om innan. OK, den flyger i alla fall ingenstans då, men varför ska man köpa mat när man inte äter upp den på en gång?

Vilket hundväder!

Hej kära dagbok,

idag är vädret väldigt vått. Jag tycker inte om att gå ut för pälsen blir så våt och när vi kommer in igen så vill inte matte att jag ska få ligga i sängen. Hon lägger ut en handduk i hallen och säger till mig att jag ska ligga där.

I morse sa hon att vi skulle gå på långpromenad idag, men sedan började det regna och så blev det bara en kort runda - som på vardagarna. Matte gick före - jag förstår inte varför hon har så bråttom - och jag sprang efter. Fast när det luktar spännande så glömmer jag nästan bort var hon är och då får jag springa jättefort, så att öronen fladdrar.

I början när jag kom till min matte så var hon jätterädd att jag skulle försvinna och då väntade hon hur länge som helst och till och med letade efter mig. Nu när jag har bott hos henne i över ett år så är hon inte alls lika snäll.

På morgonen brukar hon säga att vi måste skynda oss för att vi ska till jobbet. Men det förstår inte jag. Jobbet finns ju där hela tiden, men inte alla lukter och löv som jag måste kolla efter natten. För att inte tala om ankorna som sticker ut i ån jättesnabbt om jag inte smyger och vaktar på dem och sedan skyndar mig.

Nu är jag i alla fall torr igen och det är ju inte så konstigt för nu vill hon säkert att vi ska gå ut snart igen. Typiskt nu när jag ligger så bra här i sängen på det nya överkastet. Är alla mattar såna?