Loppor och löss

Kära dagbok,
jag är känd för att vara en hund med ovanligt gott minne och ändå har jag alldeles glömt bort att berätta färdigt om hur det var när jag kom hem till min nya matte och husse första gången. Det luktade väldigt konstigt för där var inget gräs och så var det jättemånga trappor, så jag fick gå och gå. När vi kom in så kissade jag lite i hallen och sen luktade jag runt över allt i hela våningen. På balkongen stannade jag en stund och så kissade jag lite till. Nu luktade det som det skulle, i alla fall.

Efter en promenad runt kvarteret blev jag kardad och borstad och kammad och t o m klippt för jag gnydde för mycket, tyckte matte. Ändå ska riktiga Cavalierer inte klippas; men jag förlät henne med en slick. Sen lyfte hon upp mig och satte ner mig i badkaret. Jag kom knappt ihåg hur det var att bada, men jag tror inte att jag gillade det så mycket då i alla fall. Fast jag sa ingenting utan stod bara stilla och frös, fast det var lagom varmt vatten.

När matte lagt mig i badlakanet, för att torka mig som man gör med en bebis, så var jag så trött att jag inte orkade protestera utan bara somnade. Jag sov jättegott i min nya fina korg hela natten - fast matte och husse sa att jag snarkade lite - men det tror jag absolut inte. Jag hörde ingenting. På morgonen var jag jättehungrig och fick jag mat och vatten i köket av matte. Husse hade redan gått till jobbet.

Matte bar mig en liten stund och helt plötsligt så släppte hon ner mig på golvet och började klia sig och ta av sig tröjan. Vad gör hon, tänkte jag.
- Men Totte, sa matte, jag måste titta på dig. Kom! Oj, oj, oj, sa matte. Vilket elände! Stackars dig! Det är inte konstigt att du kliar dig så mycket; du har både loppor och löss! Matte ringde till husse och dom ringde till veterinären och sedan gick matte och lämnade mig alldeles ensam. När hon kom tillbaka var jag tvungen att bada igen, och nu flera gånger med massor av schampo som luktade illa. Sedan städade och sprayade hon i hela våningen så jag fick inte ligga i fred någonstans. Usch vad jobbigt det var. Hon höll på så i flera månader varenda dag. Ingen lugn och ro, alltså.

Men det gick ju över så småningom och sen fick jag t o m ligga i hennes säng. Hon har fortsatt att ge mig piller mot loppor men de gömmer hon i leverpastej. Hon tror inte att jag märker det. Fast det spelar inte mig någon större roll, huvudsaken är att jag får leverpastej. Förresten var jag i köttbulleaffären och fick en köttbulle häromdagen. De är också goda, tycker jag. Ni borde prova... Vilken tur att jag hittade min matte och min husse och mitt hem så nära köttbullar, ost och lax (som vi köpte på torget idag). Ni förstår att jag trivs här...

Whiplash-skada i svansen

Kära dagbok,
det har varit mycket möten och jag har fått hembakad sockerkaka hos seniorerna och skinka och ostmacka på Lördagscafét. Men det finns fler fördelar med att det samlas många människor runt mig. En herre som heter Leion, det låter farligt men han är jättesnäll och klappar mig, jag gör alltid en pudel för att visa min uppskattning. Jag gillar honom.

Sen får man höra mycket spännande saker också. En av de andra mattarna som var där i lördags berättade att hennes lilla bullterrier hade varit hos veterinären och fått medicin. Förra gången vi pratade med hans husse så hade han också varit hos veterinären, för han hade ätit upp en fjärrkontroll. Nu hade han fått en whiplash-skada i svansen. Han hade viftat för mycket med svansen när han var nybadad!

På tal om att bada så var jag ute och gick med matte längs med ån häromdagen och då mötte vi Felix, min granne. Han hade precis varit och blivit klippt och badad. Vi hade sällskap hem ända från Nybron. Jag var cool och låtsades att jag inte märke honom, han är ju inte så gammal, bara sju år tror jag. Jag är ju åtta år så det är jag som bestämmer. Därför sprang han hela tiden och tittade var jag gick och vad jag gjorde. Så fort jag kissade på en buske så skulle han också kissa på den. Men när vi kom till hörnet vid kyrkan och Gröningen där den jättestora busken finns så orkade vi knappt mer, men då var vi ju å andra sidan nästan hemma.

Jag hade tänkt smita in till Felix när vi kom upp i trapphuset, brukar göra det om jag får chansen, men precis då ringde mattes telefon. Så hon sa hejdå till Felix matte och schasade in mig till oss. Men nästa gång...

Ja, och sedan var det det sedvanliga helgbadet. Men det finns en fördel med det, förutom att jag blir fin för
flickorna, och det är att jag får märgbenskex när det är klart. Fast jag skulle nog hellre vilja ha sockerkaka. Kan man inte få receptet?

Vintage eller stylad; det är frågan...

Kära dagbok,
vad man blir trött av min matte. Hela helgen har hon hållt på och greja med mig på olika sätt. Borstat tänderna - och det tycker jag absolut inte om - tvättat öronen och badat, fönat och stylat mig. Ja ni ser ju själva hur jag ser ut. Totalt slut somnar jag in på mattes kudde i soffan i lördags kväll. Sen råkade husse och jag göra misstaget att gå rundan om Pyttebron i eftermiddags och då var det dags igen.
Förvisso bara dusch men ändå. Det blir ju så jobbigt när man inte får vara det minsta lilla smutsig. Okej, jag vet. Jag springer runt lite oförsiktigt när jag är ute. Men varför ska just jag vara en stylad hund? Måste matte läsa alla modereportage. Kan man inte få vara lite Vintage? Det tycker jag skulle vara helt okej. Speciellt som hela jag är en second-hand-hund (eller var det seven-hand-hund?). Men jag tycker om min matte ändå, fast det hade varit lättare om hon inte borstat mina tänder så ofta. Jag är inte van vid sånt och det säger veterinären också. Jag trodde ju att hon åtminstone skulle lyssna på experter men då trodde hon att han menade att hon skulle vänja mig vid det istället för att låta bli. Ibland förstår jag inte alls hur hon tänker. Men jobbigt är det i alla fall, tycker jag. Nu är det snart läggdags och fällen ligger på plats så det är bara jag som fattas. Men jag är rätt snygg när jag är stylad, eller hur?

En gräsgrön Cavalier?

Kära dagbok,

det är fortfarande så vått nere vid Åpromenaden så vi vill inte gå dit. Jag tassar runt och matte klafsar; och sen måste jag bada när vi kommer hem. Istället har matte och jag tagit en och annan runda på gatorna runt kyrkan. Södra Kyrkogatan, Norra Kyrkogatan och på Östra Kyrkogatan och ibland lite längre bort också. Idag så stod det en gräsgrön gammal bil, nästan där prästen och hunden Smilla bor. Jag är egentligen rädd för bilar och brukar springa jättefort för att hinna iväg innan de kör på mig – fast jag åker gärna bil förstås. Men det konstiga med bilen var att den var av samma ras som jag. Det var en Cavalier. Märkligt. Jag visste inte att det fanns en ras som hette Vauxhall Cavalier, men det stod så på bilen. I kromblankt blixtrande sirliga bokstäver.

Vid lunchen fick jag sitta vid köttgrytan tillsammans med matte och hennes väninna. Den var god, men jag fick varken cappucino eller choklad utan fick nöja mig med vatten i skålen. Fy, säger jag. På eftermiddagen följde jag med husse till skoaffären och där var det många mattar som tyckte att jag var jättefin och pratade med både husse och mig. Men de klappade inte husse utan bara mig. Så är jag också mycket modigare och vackrare än husse.

Hundens år. Vov!

Kära dagbok,

idag är det väldigt vått ute. Jag vet inte om jag vill gå ut något mer. Matte skrattade lite och sa att jag gick som en katt. Men det gjorde jag inte alls. Lite stolthet har man väl, men jag var ju tvungen att lyfta högt på tassarna annars hade jag nog drunknat i gathörnens vattenpussar.

Förresten så hörde jag på radion i morse att det är hundens år i år! Undrar hur matte och husse tänker fira mig? Får man räkor och lax varje dag då? Sedan sa farbrorn på radion att i Kina så säger de att "Katter kommer med fattigdom, hundar kommer med framgång." De är kloka, vill jag säga. Och vov betyder lycka. Vov!

Fast det är klart: en del där var nog inte så kloka. En som hette Mao och var kung i Kina förr i tiden, han införde förbud för hundar. Vi hundar var ett "tidsfördriv för borgarklassen". Ja, men vad skulle alla stackars stadsbor annars göra.? Klart att de måste ha hundar! Vilket djur tyckte han att de skulle gå ut på stan med då? Visserligen brukar några jag känner gå ut med geten Nisse, men de har ju bott på landet innan och när de flyttade in till stan så fick han ett litet hus i trädgården. Fast jag tycker mycket bättre om Bella, deras hund. Hon är liten och vit och jättesöt och luktar som en tik ska. Vov!

Jag ska krypa upp i min fåtölj igen. Man blir så trött av att skriva. Fast det är klart - några katter som jag känner är rätt okej. Särskilt de som skriver mejl till matte och mig och som bor långt söderut. Ganska nära Kina, tror jag.

Snö och sommarlängtan

Kära dagbok,
idag är det massor av snö ute. Det är bara vitt och kallt överallt. Man ser knappt ens var man ska gå någonstans - tur att jag hittar så bra här nu. Åpromenaden är nästan för lång när det är kramsnö. Jag får snöbollar i tassarna och långt upp på magen, och vet inte om jag vill gå ut något mer idag. Trots att jag hade min rock på mig så var det kallt och vått. Fast snön är ganska god att slicka på, tycker jag. Men husse säger att jag inte får äta den gula snön, och så skrattar han. Det är någon gammal sångtext om en pudel av någon annan pudel, tror jag, som heter Zappa.

I alla fall så önskar jag att jag låg under mitt parasoll vid hundbadet i Vejbystrand igen. Nu längtar jag till sommaren. Så mycket att jag till och med kan tänka mig att bada och simma med matte, fast jag blir så våt. När jag ligger där i skuggan under mitt parasoll så brukar jag drömma mig bort till grillningen senare på kvällen. Det luktar så gott. Nästan lika gott som kaninerna hos Tony. Han stod förresten och väntade på mig i morse, så jag fick följa med in en stund. De är verkligen för läckra dom där små djuren.

Matte har köpt en kanin till mig, men jag tycker inte riktigt om den. Kaninen piper, viftar på öronen och skuttar omkring på min bönematta. Och det värsta av allt är att den la sig hos matte i soffan igår. Det tycker jag inte alls om - det är min matte och ingen kaninmatte - och dessutom är fällen min och ingen annans.

Nu ska jag lägga mig i fåtöljen i mattes arbetsrum och drömma mig bort. Det är den enda vettiga sysselsättningen en sån snöig skånedag.

Om att slicka frimärken

Kära dagbok,

min vän Latte är sjuk. Lattes och Sigges matte ringde till min matte och berättade det. Jag tycker jättesynd om honom och hoppas att han blir frisk snart så vi kan träffas igen. Matte sa att han inte orkar det nu så vi får vänta lite med att gå ut tillsammans. Kanske skulle man skicka en krya-på-dig -ostbit?

Har varit med matte i m-lokalen igen. Denna gången skulle vi klistra frimärken på kuvert som den snälla brevbäraren sen ska dela ut till alla medlemmar i Ängelholm. Matte tyckte att hon kunde riva av frimärkena från rullen och så skulle jag slicka på baksidan. Hon menade på att jag har ju ofta tungan utanför. Ja, det vet jag väl för då brukar matte och husse skandera: Heja Totte, friskt humör; tungan hänger utanför! Men det är ju när det luktar jättegott - som i Ost & Delikatesshuset - där jag jämt måste vänta utanför och skäller hela tiden (fattar de inte vilket djurplågeri det är att stå utanför) - eller hos min goda vän i Torgköket (där jag inte heller får gå in). Men det är ju skillnad på smak och smak... Har ni smakat på frimärken någon gång? Gör inte det - de är klistriga som gammal havregrynsgröt och smakar som den där taskiga gummibollen som matte köpte till mig för länge sedan och som jag absolut inte vill tugga på. Nej, så jag lekte med Jack istället och så fick matte sitta där ensam i flera timmar och klistra alldeles själv. Kan man inte ha en god smak - som ost eller köttbulle eller varför inte lax och räkor - på frimärket. Då hade jag jättegärna hjälpt till och slickat på frimärken. Har de inte tänkt på det?

Jack är lite äldre än jag och lite blyg för främmande, men vi fick lite godis ibland av våra mattar medan de jobbade och varje gång det kom in någon ny människa så sprang vi till dörren för att se vem det var. Jag blev väldigt omklappad för Jack är lite blyg för främmande människor. Men det är inte jag - jag brukar säga att människan är hundens bästa vän; särskilt vissa.

Som Leif i köttbulleaffären. Han är verkligen en människa i min smak och alldeles särskilt hans köttbullar! Ibland blir jag så sugen på en köttbulle att jag bara vägrar att gå. Sen när matte undrar vad det är - så springer jag snabbt ut på övergångsstället och då brukar hon faktiskt förstå. Vi går på gågatan en liten bit och sedan drar jag så mycket i kopplet så att Leif ser mig och då kommer han ut. Då gör jag en hel pudel och han kliar mig på magen och sedan brukar jag få en köttbulle. Mums!!! De köttbullarna får jag inte ett dugg ont i magen av; tvärtom, tvärtom...de kan jag varmt rekommendera. Tror absolut att de till och med är godare än de som Lufsen bjuder Lady på på julafton.

Och så gillar jag ju Tony i kaninaffären (undrar om det inte är han som spelar kocken i Lady och Lufsen förresten). Härom dagen höll han på att bära in varor så dörren stod öppen fast de hade stängt. Ja, jag förstår det inte riktigt men det viktiga var att jag kunde springa in och kolla på kaninerna. De är jättesnälla och jag fick till och med levergodis. Har ännu inte kommit på hur jag ska bära mig åt för att få komma in till de. Det ska jag fundera på en stund nu tror jag...