Min persiska matta...

Kära dagbok,

idag har det varit en väldigt lång dag. Matte har varit på projektgruppsmöte i Köpenhamn och då får jag inte följa med. Det är något som Jordbruksverket (tror jag) har bestämt. Jag tror inte att det är sant för det låter märkligt, men matte säger att om jag följer med till Flesketorvet (bara namnet får mig att dregla) så får jag inte följa med henne hem igen. Hon säger nog det för att hon är rädd att jag ska smita in hos alla slaktarna som bor på vägen till kontoret där hon brukar vara.

När hon äntligen kom hem blev jag jätteglad. Vad jag har väntat! Jag hörde henne redan i porten och när hon öppnade dörren så hoppade jag direkt upp på henne och krafsade med tassarna. Då vet hon att hon inte ska åka iväg utan mig och så kelar vi en stund för hon har dåligt samvete. Och så brukar jag hämta min lilla hund eller ett ben och dansa glädjedansen flera varv kring det runda pelarbordet. Det är så bra, för man kan springa runt runt runt på mattan där och sedan lägga sig ner och rulla runt.

Jag gillar den mattan för den är bra att klia öronen på. Men när jag gör det så tror matte och husse att jag är muslim bara för att jag böjer frambenen på den persiska mattan med jämna mellanrum. Ja, det är sant. Jag har hört dem säga det: Jaha, nu är det dags för Tottes bönestund igen! Ja, inte vet jag hur de tänker. Ibland är människor konstiga. De tror att vi hundar är som de.

Men det där hjälper faktiskt när det kliar i öronen och om matte hade läst på lite bättre - hon som läser allt om hälsa, mat och hundar - så hade hon vetat att det är lätt för oss hundar med långa tjusiga lurviga nedhängande öron att få klåda. Vi springer ju inte runt som Hanna - Nick´s schäfer - med öronen rätt upp i vädret. Det är inte så snyggt, tycker jag, fast jag gillar ju Hanna ändå.

Kanske träffar jag henne imorgon? Matte brukar stanna där så att vi får leka och lukta litegranna. Hoppas det!

Nu är jag jättetrött och tror att det snart är dags att gå in i soffan. Undrar om det är något hundprogram på teve ikväll?