I väntan på första Advent...

Kära dagbok,

å nej, tro inte att jag slapp undan badet. Nej då! Matte tyckte absolut att jag behövde bada och dessutom schamponerade hon mig två (2!) gånger. Hon sa att vattnet var jättesmutsigt, så det var tvunget. Ja, ja men då ska hon ju inte ta ut mig när inte tekniska kontoret har varit där före mig. Matte brukar ju själv säga att jag är deras bästa medarbetare för där jag gått fram finns det ingenting för dem att räfsa eller plocka upp. Det är alldeles rent och fint och det som möjligen låg i parken, på torget, stranden, åpromenaden eller trottoaren när jag kom förbi sitter i min päls och ramlar inte av förrän matte borstar mig eller att jag ruskar runt väldigt mycket och kliar mig, och det tycker inte husse om.

Men nu har det gått några ganska tråkiga dagar när jag inte har fått lov att gå ut så mycket och länge. Matte säger att hon har feber och är sjuk, men jag tycker mest att hon är alldeles för varm och att jag måste flytta ner från hennes säng till min korg eller golvet för att inte tungan ska hänga utanför hela tiden. Fast när den gör det så brukar matte och husse skandera: Heja Totte friskt humör, tungan hänger utanför. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Jag gillar att de ser mig men å andra sidan kan jag ju inte hjälpa att jag har råkat ut för en olycka så att min mun är sned och tungan är sönderbiten och hänger ut lite grann.

Men det är kanske snart dags att berätta om hur det var när jag kom hem till matte och husse. Men just nu är det något viktigt på gång; det har jag förstått även om jag vet inte riktigt vad. Men att det är något med den första Advent som kommer på söndag, det förstår jag. Men vem är det? Jag vet inte men det måste vara något viktigt för idag, när matte satt och jobbade, så fick jag följa med husse till skogen och plocka ris och mossa för att vi ska göra det fint tills hon kommer på söndag - den där Advent...

Det måste vara något kungligt för varför skulle husse följa med och plocka ris och mossa och kottar? Det har jag ju alltid med mig hem när matte och jag har varit på långpromenad i den där skogen som knappt ens jag kan ta mig igenom...När ska tekniska kontoret göra fint där så att jag slipper få utskällning för allt som jag tar med mig hem varenda gång. Ibland - eller faktiskt ganska ofta - förstår jag inte hur de tänker. De där människorna. Men nu väntar jag med spänning på Advent.