Sovmorgon för lillebror

Kära dagbok,

vissa dagar är bara sådana dagar som kräver en sovmorgon. Lillebror är alldeles för busig och då blir det som det blir. Jag tycker i och för sig att det är ganska bra att han sover lite extra, för då kan jag gosa ihop med matte i hennes säng.

Och eftersom han ligger på lill-husses huvudkudde så slipper jag all konkurrens från den lille tussen. Det är inte ofta som han sover och ligger stilla så det gäller verkligen att passa på.

Men han är rätt bra att ha ändå, för jag kan framstå som en väldigt väluppfostrad hittehund om man jämför oss. Och när han väl gör något bra så får jag också belöning, och jag gillar levergodis nästan lika mycket som mattes middag.

Väntar och väntar...

Kära dagbok,

kan du förstå varför min matte inte har lika bråttom ut som jag? I morse vaknade jag jättetidigt och eftersom jag inte hade så mycket annat att göra - maten var slut - så tänkte jag att vi skulle gå ut.

Men när jag väntat jättelänge och hon faktiskt har vaknat då ska hon lyssna på nyheterna och klä sig först. Varför är hon så långsam? Det är ju jätteskojigt att komma ut...

Efter en väldigt lång stund, så orkar jag inte sitta och vänta längre utan lägger mig ner i hallen. Nu måste hon väl ändå fatta? Ja, det verkar så men hon har inget på tassarna utan ska tvunget ta på ett par sandaler och låtsas att det är viktigt.

Äntligen är det dags! Jag springer, lillebror hoppar och matte vill att vi ska gå fint. Hur dum får ens människa vara?

Midsommar med min matte

Kära dagbok,

det är min första midsommar hos matte som jag klarar mig undan alla attribut som brukar höra till. Jag har sluppit blomsterkransen och den blågula fanan och rosetten som jag brukar ha på mig.

Matte och husse tyckte att det räckte med små detaljer som blomster eftersom det regnade och var icke-hundvänligt (det vill säga pälsovänligt) väder. Man kan ligga under parasollet eller sitta under bordet på balkongen, vilket som föredras.

Själv är jag mest intresserad av Hanna, som finns nere på Nick´s. Och det verkar lillebror Teddie också vara.

Saftiga grässtrån

Kära dagbok,

det är härligt att vara i Vejbystrand. Det första jag gör när vi kommer av bussen är att leta upp ett långt saftigt grässtrå. De finns inte här inne i stan och därför är det med glädje jag smaskar i mig ett par sådana när jag äntligen kommer ut på landet.

Efter en liten promenad kommer vi ner till stranden och där får lillebror Teddie och jag äntligen vila oss under parasollet och fira sommarsemester. Det är skönt att ligga där i skuggan, men lite trist ibland eftersom det är fler än vi som tycker det.

Fast ibland, som idag, kommer det en och annan snygg tjej förbi. Då känns det verkligen bra att vara här, även om det blir lite varmt i pälsen.

Mattes säng är bäst

Kära dagbok,

sedan lillhusse flyttade hit har det tillkommit en sovplats för oss hundar i familjen. Hans säng är helt okej att sova i, fast lite svår att komma upp i tycker jag.

Teddie hoppar lättare högt än vad jag gör. Matte säger att det beror på att jag börjar bli gammal och trött, men det tror jag inte alls på. Jag vet ju att hon brukar prata om problemformuleringsprivilegiet och då är det som jag ser det helt klart så att sängen är för hög.

Om du frågar Teddie så är lillhusses säng för låg, eftersom han inte har ensamrätt till att komma upp där. Men om du frågar matte så är det helt enkelt så att hon alltid har rätt. Hennes säng är bäst.

Strandvakt

Kära dagbok,

nu är det sommar på riktigt! Vi har varit på hundbadet i Vejbystrand igen. Det är jättejobbigt att åka bussen dit för den är så varm och det fladdrar knappt alls i pälsen. Och sedan stannar de hela tiden och öppnar dörren utan att jag får gå ut, säger matte i alla fall. Jag förstår inte varför de stannar och öppnar dörren om man inte ska gå av där? Men matte kan vara svår att förstå sig på ibland.

Teddie var inte med på stranden förra sommaren så han vet inte riktigt hur man ska göra. Det är enkelt. Man vaktar stranden om det kommer en ny hund som tror att det är hans eller hennes. Det är det inte. Det är nämligen min. Jag var där först. Det vet jag alldeles säkert för första gången jag var där så fanns det inte en enda hund i sikte.

I övrigt ska man bara ligga i skuggan under parasollen och låta vinden smeka pälsen. Dricka vatten när matte säger det och passa henne när hon badar. Det händer att hon bär ut mig i vattnet och vill att vi ska simma ikapp till stranden. Jag är jättesnabb. Gillar inte att bli våt i pälsen. Matte fattar inte det utan hon envisas med att vi ska bada med jämna mellanrum. Hinner knappt torka och hänga ut tungan förrän det är dags igen. Ska lära Teddie att ligga i skuggan. Det är inte bra att sitta i solen. Men att jobba som strandvakt är han faktiskt en naturbegåvning på.

Om att föra sig

Kära dagbok,

jag gillar att gå ut på morgonpromenaden med matte och lillebror. Vi går alltid samma runda längs med åpromenaden vid Vita Räck.

Där har vi hundsamling på morgonen. Teddie gillar att leka med Peppe - de låtsas att de är boxare och när vi sedan går hem så hänger hans tunga ut längre än min. De två är helt tokiga i och busa. Och ändå går Peppe på Hundskola! Säger hans matte i alla fall, men jag undrar det.

Ludde är litet äldre och, oss emellan är han nog lite blyg också. Vi brukar mest stå och titta på när småpojkarna busar. Lite stil får man ju ha, tycker jag. Om man håller på som de gör så blir man ju smutsig och rufsig i pälsen. Det tycker jag är hemskt. Det är viktigt att kunna sköta sig och hålla huvudet högt. Matte säger att jag är väldigt fåfäng, men jag är ju en Cavalier King Charles Spaniel. Med familjeanor från engelska kungahuset och inte vilken cocktail som helst.

Inte för att jag har något emot dem; känner flera stycken som är både vackra och smarta. Men jag känner historiens vingslag och har en del att leva upp till och föra vidare.

Vi tittar på teve

Kära dagbok,

Teddie och jag gillar att titta på teve när det är djurprogram. Så fort vi hör en hund skälla, en varg yla eller en tupp gala så rusar vi och sätter oss på första parkett.

Jag har lite problem med att höra skillnad på dörrklockan live och dörrklockan på teve, och det beror nog på betingning från mina tidigare liv tror matte. Hon har visst läst något om Pavlovs hundar inom psykologi eller vad det var hon sa.

Men jag har i alla fall full koll på vad som händer här hemma i förhållande till vad som händer på filmen. Det till skillnad från Teddie. Han sitter och tittar på teven och sedan går han närmare och närmare ljudet tills han kommer bakom teven. Inte ens där hittar han hunden som skällt i filmen. Han är ju så liten, och förstår inte riktigt att hunden inte finns hos oss utan bara inne i högtalarna.

Jag förstår inte heller hur det hänger ihop riktigt, men jag förstår i alla fall att det inte utspelar sig live här hemma hos mig. Märkligt är det i alla fall. För det låter som om alla djuren är här på riktigt, precis som när vi är i Hembygdsparken.

Fest, flagga och full koll

Kära dagbok,

nu har det varit fest i dagarna två. Igår fyllde husse år och då fick lillebror Teddie och jag räkor till kvällsmat. Teddie var inte så förtjust, han tyckte mer om lammsteken, men jag tycker de är fantastiskt goda. Smakar nästan likadant som när jag slickar på fiskhandlarens stövlar.

Idag är det Sveriges Nationaldag och då har vi haft flaggan på balkongen hissad igen. Jag och Teddie gillar att sitta på balkongen. Vi har full koll på allt som händer här utanför. Det finns inte en enda hund i hela stan som inte förstått att det är vår gata. Vi hjälps åt att hålla vakt och att skälla.

Ibland verkar matte och husse tycka att vi sköter vårt arbete alldeles för bra. Då säger de åt oss att gå in och vara tysta. Men det går ju inte. Vem ska då hålla koll på allt som händer utanför och vilka som går in i vårt hus? Det är ingen annan här som är så bra på att skälla som vi, och dessutom har de ju inte ens tid att sitta på vakt. Det är ju så mycket annat som måste göras.

Så vi fortsätter att hålla koll på kyrkan och torget och trottoaren och serveringen och..det behövdes verkligen idag när det var elaka människor som skrek och slogs här utanför. Vi fick inte gå ut; istället ringde matte och husse polisen. Synd, vi kunde ju ha bitit de elakingarna i benen...

Ingen skeppshund

Kära dagbok,

äntligen börjar det bli sommar på riktigt och då är det alltid dags för årets första promenad till hamnen. Jag tycker om att gå till Skäldervikens småbåtshamn och lillebror Teddie verkar också tycka att det är kul.

Han studsar som en gummiboll hela vägen och ända ut på piren. Själv tycker jag inte alls om att gå ut på piren, bryggan och absolut inte ombord på en båt. Det är förfärligt oroligt. Jag var rädd trots att lillhusse och lillebror var med. Lillhusse förstår i alla fall att det kan vara farligt, men Teddie hade nog skuttat ut i hamnen om inte lillhusse och jag hade sagt till honom.

Men sedan åt vi glass på Hamnkrogen, den var stor och god, och då glömde jag nästan bort att jag varit orolig. Jag blir nog inte en riktig skeppshund, utan kommer nog alltid att vara hittehunden som står stadigt med alla fyra tassarna på jorden. Det är väl därför jag klarat mig så bra.

Fast jag gillar Hamnkrogen. De har god mat och brukar servera vatten till mig utan att vi ens behöver beställa. Hoppas att vi snart går dit igen och äter en skaldjurstallrik eller så...

Vår affärsidé

Kära dagbok,

nu har jag lärt lillebror Teddie att göra politikertricket Pudeln. Han är väldigt duktig, betydligt bättre än de flesta politiker och bättre än de riktiga pudlar som jag känner.

Vi har voffat om att vi ska starta en kurs för politiker efter semestern. Vi är ganska säkra på att marknaden är stor här i Ängelholm. Det är ju val, till människokommunfullmäktige i höst, och de som sitter där verkar inte ha en aning om hur man gör en pudel.

De verkar kunna ganska många politikertrick, som att se till att vi hundar inte får bada där mattar, hussar och lillhussar badar och att förbjuda oss att gå på Stortorget där alla trevliga och givmilda torghandlare finns. Men att göra en pudel, det kan de inte.

Matte kan nog hjälpa Teddie och mig att sätta ihop ett bra kurskoncept för politikerutbildningen. Vi vovvar är ju också oerhört skickliga i kroppsspråk. Matte säger att vi har lärt henne mycket om hur man läser av andra; särskilt jag! Det borde vara intressant för de där gamla hussarna i människofullmäktige att lära sig, tror jag. Och Teddie voffar instämmande. Får se hur vi ska gå vidare...