Dubbla portioner...

Kära dagbok,
nu börjar snön försvinna. Det har regnat och regnat och både Teddie och jag är jättevåta i pälsen när vi kommer in. Både matte och husse tvingar oss att ligga på handdukar i hallen. Teddie har väldigt svårt att ligga stilla, men jag somnade faktiskt när matte torkade mig. Det är ganska mysigt ändå, fast man är kall och våt.

Det har tillstött ett problem. När lillebror Teddie kom hit så fick vi ju mat i våra skålar samtidigt. Teddie är inte så glad för mat som jag - och ändå är det ju han som kommer från Skåne - så han brukade gå ifrån sin skål efter en smakbit. Då smet jag dig och smaskade i mig. Jag bara älskar mat. Det gick hur bra som helst ett tag men plötsligt började matte tycka att jag hade blivit jättetjock och att Teddie hade blivit så smal så smal.

Då lade matte och husse ihop två och två och började spionera på mig. Jag hade ju satt i system att först äta upp Teddies mat och när den var slut så hade jag kvar min egen. Den vågade ju inte lillebror röra så om jag bara var snabb nog så fick jag dubbla portioner (nästan). Men matte och husse kom på mitt smarta trick och nu skäller de på mig varenda gång jag smyger in i köket och smaskar lite på Teddies mat. Jag tycker de är lite taskiga. Om jag ska stå ut med den där busungen så tycker jag faktiskt att jag har rätt till ett och annat privilegium. Tycker inte du det?

Det kan väl åtminstone bli vår så att man kan äta lite gräs, i alla fall.

Två fönsterhundar

Kära dagbok,

nu är vi två stycken som vaktar. Riktiga hundar alltså (det står ju redan två engelska cavalierer i porslin i fönsterkarmen i vardagsrummet.) Jag brukar ju stå vid balkongdörren och hålla koll på Järnvägsgatan på vintern. På sommaren är det bätte att vara utanför på balkongen. Nu har Teddie också lärt sig att man kan kika ut och se alla hundar som går förbi på vår trottoar.

Men Teddie kom på det när vi hade träffat Sara borta på åpromenaden vid sjukhuset. Han luktade henne på långt håll. Hon luktade jättegott och det gör hon ju ibland, men jag brukar promenera med henne var och varannan dag så jag brydde mig väl inte särskilt mycket. Men Teddie blev helt till sig. Sara ville inte följa med sin husse sjökaptenen så han fick säga till henne på skarpen. Han sa att de skulle hem och tvätta hennes öron.

När vi kom hem så gick matte och jag ut i köket. Då hörde vi något som lät som en ylande varg och jag tittade på matte och hon tittade på mig. Vad är det? Jo, det var lille Teddie som satt och ylade och ville ut till Sara igen. Hur kan en sådan liten lillebror låta så mycket? Matte var tvungen att leka med honom och kasta boll för att han skulle lugna ner sig.

Nu hänger han där vid fönstret hela tiden och håller utkik efter tjejer. Varför kan han inte bara ta det lugnt? Det är ju fredag och vi ska gosa i soffan.

Sov på min arm

Kära dagbok,

matte var borta jättejättelänge. Ja, hon sov faktiskt inte ens i vår säng så jag och Teddie och jag fick ligga där alldeles själva. Husse tycker mest att vi är i vägen så det är lugnast att inte ligga där.

När hon äntligen kom hem så blev jag jätteglad. Jag pussade henne och kröp in i hennes famn. Lillebror blev också glad. Han hoppade som en gummiboll och nu har han också lärt sig att pussa matte.

Hon hade med sig en blå epp-nalle som var jättemjuk och gosig att tugga på. Teddie tycker att min gamla boll är roligare så han fick den och så tog jag den blå nallen. När vi hade lekt en stund så fick vi mat. Teddie har blivit riktigt duktig nu. Han gör precis som jag. Matte kommer först med mina skålar och kallar på mig. Då sätter jag mig fint och matte sätter fram skålarna. Sen väntar jag tills matte säger varsågod. Ja, jag har försökt att ta innan hon har sagt varsågod men då säger hon bara nej så där argt så det är bäst att låta bli. Nu kan lillebror göra likadant. Men det verkade vara otroligt svårt att fatta vad sitt betyder, och ärligt talat så tror jag inte riktigt att han har förstått ännu. För han försöker med lite allt möjligt och helt plötsligt så blir matte jätteglad och kvittrar och då förstår han att han sitter.

Sen somnade vi gott i soffan hos matte. Teddie på ena sidan och jag på den andra. Skönt att jag slipper ligga på hennes arm jämt nu. Bra att vi är två som kan turas om. Jag är ju ändå hund och ingen Teddy Bear.

Dammsugaren och dammvippan

Kära dagbok,

nu har lillebror Teddie lärt sig att dammsugaren och golvmoppen inte är farliga. Äntligen! Jag fick hjälpa matte. Vi visade båda två att vi bestämde över dammsugaren. Jag hoppade på den och morrade. Matte sa till den att den skulle vara tyst - och då blev den tyst. Ja, jag såg ju att hon tryckte på knappen samtidigt men det förstod inte lillebror. Nu har han fattat att man inte behöver vara rädd och skälla på städgrejorna. Jag fick riktigt ont i öronen. Själv brukar jag lägga mig i fåtöljen på kontoret och vänta tills det är klart. Jag tycker det är konstigt att han är rädd för städgrejer. Han ser ju själv ut precis som en dammvippa...särskilt när han viftar med svansen.

Teddie har valt ut en av mina leksaker till sin favorit. Det får han lov för jag har aldrig gillat den. Dels är den för stor och dels så "skäller" den så konstigt när man biter i den. Men han tycker att den är jättekul och gömmer sig under soffan och så ligger han där och tuggar. När matte eller husse kastar iväg stora vovven så springer han snabbt iväg och fångar den och ruskar om den precis så som man ska göra med kaniner när man fångat dem. Han är faktiskt en riktig talang.

När de har lekt en lång stund så lägger han nosen på stora vovven och somnar. Då blir det lugnt och skönt igen. Men jag gillar min lillebror och när de stora hundarna är dumma vid honom så morrar jag och säger till dem att de ska låta min lillebror vara. Annars får de minsann med mig att göra. Matte är ju så himla dum och säger till mig att han måste få lära sig hundspråket själv. Men hur ska han kunna göra det om jag inte lär honom? Han ser ju upp till mig och lyssnar på vad jag säger.

Han har inte ens försökt att lägga sig på min plats i mattes säng. Det tycker jag är bra. Matte tycker inte att det är så bra att han lägger sig under sängen ibland. Men det är bara för att hon inte kommer in under den och att han tar med sig hennes kläder och pennor. Kanske kommer han att bli en bra skribent. Han har redan tuggat sönder två blyertspennor. Jag kanska ska lära honom datorn istället?

På två ben vid lyktstolpen

Kära dagbok,

nu har min lillebror Teddie börjat att kissa ute. Jag har visat hur man ska lyfta på benet vid lyktstolparna på Östra Kyrkogatan. Vi går fram och tillbaka utanför Smillas och prästens hus och kissar på stolparna med stadens vapen på. De är bra att träna på. Visst är han duktig? Fast ibland håller han nästan på att välta när han ska stå på två ben. Men han lär sig nog.

Han börjar anpassa sig efter min familj, men jag gillar inte att han tror att han ska leka med alla mina kompisar. Det är rätt okej när han busar med Peppe, Zebbe och Ludde och de där smågrabbarna. De är ju lika jobbiga allihop. De far omkring och brottas och hoppar och åker kana på isen och springer ikapp och sånt trams. Men han får låta bli Felix, Bobby, Molle och Tyson.

Tyson har förresten blivit jättestor och han fyller snart ett år. När vi träffades första gången var han jätterädd för mig, men mattarna tyckte att det var kul om vi lekte lite. Vi var ju så lika. Samma färger och stiliga och stolta. Teddie tror att de ska leka! Han är inte ens lika lång som Tysons svans och de har ju inte känt varandra så länge som vi. Men Tyson är väldigt förstående och lägger bara tassen lite försiktigt på lillebror. Tur att han förstår, så jag slipper gå emellan.

Jag känner ju ändå alla här i stan och får ju skämmas om han inte sköter sig när vi är ute. Men de flesta mattar och hussar tror att han kommer att bli lika duktig som jag. Det hoppas jag verkligen.

Mager som en jakthund

Kära dagbok,

så här trött blir man av min lillebror. Jag förstår inte hur han orkar. Jag blir helt slut. Han vaknar jättetidigt och hoppar och studsar i mattes säng så att vi inte kan somna om. Nu måste vi gå ut jättetidigt. Matte säger att det är bäst, för då kanske han inte kissar så mycket här inne.

När matte klär på sig så skriker han hela tiden. Jag blir tvungen att säga till honom. Det verkar precis som om han tror att han inte ska få gå ut en enda gång till i hela sitt liv. Men vi går ju alltid ut minst fyra gånger varje dag. Och nu sen lillebror Teddie kom till oss så är vi ute mycket längre än innan. Han börjar bli mager som en jakthund.

Inte jag. För jag äter först upp Teddies mat och sen tar jag min egen. Han vågar inte röra min matskål för då morrar jag. Men matte har börjat märka det och sätta upp Teddies skål på buffén i köket om han inte äter upp allt på en gång. Fast nu har han börjat äta upp sin mat och inte bara peta lite i skålen.

Han börjar nog vänja sig att bo hos oss. Han har till och med lärt sig att bada utan att vara rädd. Det kanske beror på att jag är med nu. Vi står tillsammans i badkaret och han fryser så mycket så att jag låter honom gå upp före mig, fast han borde vänta på sin tur. Men fönen gillar han fortfarande inte, även om han sitter stilla i mattes knä. Han förstår nog inte att han blir varm och torr fortare då. Han har en mjukare borste än vad jag har så den har han vant sig vid. Själv somnar jag nästan på en gång när matte borstar mig. Det är så skönt och avslappnande. Zzz!

Ute på ankjakt

Kära dagbok,

idag lämnade matte mig och lillebror ensamma hemma. Efter en stund tröttnade vi på att sitta i hallen och vänta på henne, så vi lade oss i varsin soffa. Jag brukar ju ta husses plats när han inte är hemma, men lillebror Teddie dristade sig till att ta mattes plats. Men jag tror inte att hon märkte något. När hon kom hem förstod jag precis var hon hade varit. Hon luktade kanin och så hade hon levergodis med sig. Hon hade varit hos Tony på Exotic Zoo utan att vi fick följa med. Fy, vad orättvist. Det är ju min favoritaffär - inte mattes.

Men sedan förlät jag henne för vi fick gå åpromenaden och där är det jättekul för man kan jaga ankor. Teddie hade nog inte sett ankor innan för han verkade som förstenad när de kvackade omkring. Jag jagade ner dem i vattnet, som vanligt, och förklarade för honom att vi hittehundar går häruppe och ankorna ska hålla sig nere i ån. Annars tar de ju alla brödbitar som människorna lägger ut och sen fjäskar de för alla barn också och då vill de ju inte klappa oss. De är roliga att leka med men de ska veta sin plats. Lillebror Teddie nickade men jag vet inte om han verkligen förstod. Vi får väl se...

Min bror och jag

Kära dagbok,
ikväll är vi trötta, min lillebror Teddie och jag. Husse har varit hemma hela dagen så vi började med frukost på sängen hela familjen. Vi fick kokt ägg och ost. Mysigt! Till och med Teddie låg stilla en liten stund i mattes säng.

På eftermiddagen skulle jag visa Teddie Kronoskogen och havet. Jag och husse tog täten och lille Teddie skuttade efter med matte. Ja, ibland springer han fortare än mig, men då tränger jag ut honom i kanten. Det är ju jag som kan vägen. Teddie hade aldrig varit i en så stor skog och inte ens sett havet. Konstigt, tycker jag. Men han tyckte det var spännande, ibland lite för mycket. Han är så himla mattig. Han kollar hela tiden så att hon är med, fast jag har sagt till honom att han är med mig, alltså.

Jag försökte visa honom mina bästa jaktsställen, där rådjuren, hjortarna och kaninerna har sina stråk, men husse sa att jag inte fick. Men Teddie tyckte att det luktade konstigt i skogen. När vi kom till havet så luktade han jättemycket på tången men han åt inga musslor. Det som är så gott, nästan som räkorna hos fiskaren på Stortorget. Men han lär sig väl...

Matte och husse trodde inte att lillebror skulle orka gå hela vägen - det tar ju ändå över en timme. Men han skuttade glatt på hela vägen hem också; fast då var jag faktiskt lite trött. Pälsen blir så full med snö, grankvistar och kottar. När vi kom hem busade vi lite, min lillebror och jag. Sedan duschade matte oss och Teddie var inte så rädd som han brukar. Han börjar nog vänja sig, tror jag.

Han hittade på ett riktigt hyss också. Vet ni vad han gjorde? Jo, han åt upp sulan på husses skor. Och sedan nappade han till sig hela påsen med husses ostbågar och kröp in under sängen. Lite jobbig är han, men ganska kul också. Sen vet jag inte vad som hände förrän matte väckte oss och sa att det var dags att gå och lägga sig. Vilken härlig dag! Jag gillar verkligen söndagar.

Oj, vad trött man blir

Kära dagbok,

oj, oj vad det är jobbigt att vara storebror. Var blev mina gosiga sovmorgnar med matte av? Lillebror Teddie vaknar jättetidigt och väcker matte. Han vill gå ut innan jag ens har hunnit vakna ordentligt. Men det går ju inte an att de går ut själva, så jag blir ju tvungen att masa mig upp ur sängen och följa med, fast jag helst vill gosa med matte en stund till.

Men en fördel är att jag får gå längre runda än vanligt, för annars hinner Teddie inte med allt han ska göra när vi är ute. Sen är det rätt bra att han inte är van vid att vara ute så många timmar varje dag, för han blir jättetrött när vi kommer hem. Jag har alltid passat på att mysa lite extra när matte kliar mig på magen, men lillebror har haft svårt för att vara stilla så länge. Men med all frisk luft, springtävling med matte (som jag alltid vinner) och snöbusande så orkar han inte längre hålla på och studsa som en liten gummiboll utan slappnar faktiskt av lite grand ibland. Puh!

Sen är det inte fel med leverpastejen, mums, även om jag - och lillebror - måste dansa en del. Det tycker jag är rätt OK. Jag vet ju att matte stoppar piller i leverpastejkulorna, men huvudsaken är att jag får leverpastej och att det är tryffel i. Lillebror Teddie fattar ingenting, och jag tänker inte berätta för honom heller. För om han börjar gnälla så får vi kanske ingen leverpastej alls. Vilken tur att du hittade hem till oss, Teddie.

Jag undrar om inte till och med Felix kommer att ha mer respekt för mig. Han har ju ingen lillebror, som jag. Men han är en väldigt bra kompis och granne, tycker jag. Men du Felix, släpp inte in min lillebror för han är lite jobbig och kissar lite varsomhelst. Vi ses!

Jag har blivit storebror!

Kära dagbok,
jag har fått en lillebror. Ja, det låter lite konstigt men jag berättade ju att matte var borta jättelänge och jag bara väntade och väntade på att hon skulle komma hem. Sent på kvällen sa husse att vi skulle gå och möta matte vid tåget. Det var både kallt och mörkt, men jag längtade efter henne så jag följde snällt med. När jag fick syn på henne på perrongen så hade hon en liten vit tops som skuttade omkring i ett snöre. Hon pussade mig och husse och så berättade hon att den lilla vita tussen skulle följa med oss hem. Han hade ingenstans att bo, han heller.

Matte och jag gick före och visade vägen, och husse och topsen följde efter. Jag kan ju nästan allting, men den här lilla gossen verkade inte ha förstått mycket. Han behövde verkligen en storebror som kunde berätta hur det går till här i hundvärlden. Matte och husse sa till mig att de ville att jag som är så stor och duktig och vet hur allt ska vara här hos oss, blir en riktig storebror till den lille nykomlingen och lär honom allt som de har lärt mig.

OK, tänkte jag. Men han var mer än lovligt dum. Matte badade honom - tur, för han luktade jättekonstigt och inte alls som vi andra i familjen - men han ville inte fönas och borstas. Det verkade som om han var rädd för fönen, knasigt eller hur. Det som är så skönt. Jag somnar nästan alltid.

Sen for han omkring som en dammtuss i vinden, fast vi var inne och alla fönster var stängda. Fram och tillbaka, upp och ner, hit och dit i flera timmar. Hur orkar han? Jag försökte säga till honom men då gömde han sig bakom matte. Hon försökte få honom att slappna av och ligga ner i soffan en stund, som jag alltid gör så sent på kvällen. Men då morrade han och nafsade och bet matte. Hur dum får man vara? Det är ju tack vare henne som vi får mat och allt annat som vi vill ha.

Idag har vi smakat lite rökt fläskfilé och det var inte så tokigt. Teddie, som min lillebror heter, hoppade nästan ända upp på köksbänken, som en känguru eller jojo. Han fattar nästan ingenting. Om man inte sitter fint så får man inte smaka något när matte lagar mat. Sen har vi varit hos Tony på Exotic Zoo och köpt en himla massa grejer till Teddie. Han gillade att ligga i min korg, så nu har han fått en likadan och nytt halsband och koppel och lite leksaker - för annars tog han min nalle.

Det är jobbigt med en lillebror och han verkar lite dum. Fast det är klart: han borde ju vara smart som letade upp min matte och följde med hem till oss. Det är faktiskt rätt kul att vara den som går först och talar om hur allt ska vara. Förresten har han redan lärt sig att kissa ute ibland och att man får levergodis om man står fint utanför dörren när vi kommer hem. Och så har han lärt sig att hitta rätt dörr och var han inte får ligga i mattes säng - jag vaktar henne. Det klarar han inte av. Men han kan nog bli en bra lillebror, tror jag och det tror matte och husse också. Vi får väl ge honom en chans...

Ouppfostrade människor

Kära dagbok,
nu har det kommit ännu mera snö, fast matte säger att det ska bli vår. Jag längtar till maj månad för det är gräsmånaden och jag tycker om gräs. De spröda stråna är smaskiga och de stora grästuvorna är väldigt bra att hänga upp svansen i så att den inte blir smutsig när man behöver.

Härom morgonen såg vi Sigge och Latte och deras matte på andra sidan ån. Vi skyndade oss längs Västra Promenaden för att gå över Sockerbruksbron till Järnvägsparken där de gick. Men de fick syn på oss också och Sigge hade inte så kort koppel som jag, så han kunde springa mycket fortare och längre än jag. Taskigt av min matte, tycker jag. När hon är så långsam och förhalar mig när jag vill träffa kompisar så borde hon väl antingen ta strandkopplet eller åtminstone träna så att hon kan springa lika snabbt som jag.

Våra mattar pratade om den stora stygga hunden som sprungit lös och bitit en liten snäll hund. Det stod om det i tidningen igår och då hörde jag att matte och husse pratade om det. Men nu lyssnade jag bara med ett öra, för Sigge ville prata och leka med mig. Latte var inte riktigt pigg; fast han har fått ny medicin. Inte gillar han när det är kallt om tassarna heller. Han är lite speciell, men jag gillar honom. Sigge är egentligen lite för busig för mig, han försökte till och med hoppa upp i famnen på min matte, men han är lite ung och dum fast snäll. Men jag sa till honom förstås; rör inte min matte!

Sigge och Lattes matte sa att hon ville ha en hundpark så att vi stadshundar också kunde få gå ut utan koppel ibland. Min kusin Thelma bor ju på landet så hon är ute i trädgården ensam varje dag; när hon vill in igen så skäller hon bara. Och då kommer hennes snälla matte eller husse och släpper in henne. Både Sigge, Latte och jag skulle också vilja springa kring och leka utan besvärande långsamma mattar och allmänt koppleritrassel. Deras matte berättade att hon ringt till miljökontoret i Ängelholm. Den hussen som hon hade pratat med tyckte att det var en jättelöjlig idé. Han sa att det inte skulle gå för då skulle människorna sluta att uppfostra sina hundar, då behövde de inte ens lära dem att gå i koppel.

Han verkar inte vara någon riktig husse utan bara en ouppfostrad människa som inte ens förstått det mest primära. Det är ju vi hundar som uppfostrar våra människor. Hur skulle det annars se ut i världen? Och det är minsann inte det lättaste, ska jag säga. Min matte hade jättesvårt att förstå hur hon skulle göra med kopplet när jag kom till henne, men nu har hon lärt sig det och en faktiskt en hel del annat också för den delen. Jag behöver åtminstone inte skämmas för henne längre.

Men när det gäller att hålla henne hemma har jag inte lyckats riktigt ännu. Hon var borta jätte, jättelänge i fredags. Husse var förstås hemma, men det är inte samma sak. Det är så tråkigt att ligga vid dörren och vänta hela tiden. Varför kommer hon inte?