Strandfynd i Skälderviken

Kära dagbok,

när det är höst får vi vovvar vara på stranden i Ängelholm igen. Då blir det långpromenader genom skogen, ner till Skälderviken. Bästa badstället är vid Råbocka, men jag tycker inte så mycket om att blöta ner pälsen. Den blir så tovig då.

Teddies päls blev så tovig att matte blev tvungen att klippa honom. Han var faktiskt riktigt duktig på att ligga stilla. Tur det. Men på stranden är vi inte stilla. Jag äter musslor och om jag bara hade fått springa lös så hade jag fångat kaniner i klitterna.

Men jag får inte vara lös på stranden längre, för matte kommer bara bort från mig då. Jag tycker att det är lite orättvist att Teddie får springa själv utan att behöva hålla i matte. Det är bara för att han är så rädd att tappa bort matte så han kollar hela tiden var hon är. Utom just när han gräver - och det gör han. Många hål blir det...

Fast det är jätteroligt att springa i strandkanten och smaka på allt som ligger där. Maneterna till exempel är lite sladdriga och salta att slicka på. Vattnet i havet smakar speciellt - inte alls som det hemma i köket. Men jag funderar på varför det nästan alltid bara är Teddie & jag som är på stranden. Tycker inte alla vovvar om att leka på stranden?