Mager som en jakthund

Kära dagbok,

så här trött blir man av min lillebror. Jag förstår inte hur han orkar. Jag blir helt slut. Han vaknar jättetidigt och hoppar och studsar i mattes säng så att vi inte kan somna om. Nu måste vi gå ut jättetidigt. Matte säger att det är bäst, för då kanske han inte kissar så mycket här inne.

När matte klär på sig så skriker han hela tiden. Jag blir tvungen att säga till honom. Det verkar precis som om han tror att han inte ska få gå ut en enda gång till i hela sitt liv. Men vi går ju alltid ut minst fyra gånger varje dag. Och nu sen lillebror Teddie kom till oss så är vi ute mycket längre än innan. Han börjar bli mager som en jakthund.

Inte jag. För jag äter först upp Teddies mat och sen tar jag min egen. Han vågar inte röra min matskål för då morrar jag. Men matte har börjat märka det och sätta upp Teddies skål på buffén i köket om han inte äter upp allt på en gång. Fast nu har han börjat äta upp sin mat och inte bara peta lite i skålen.

Han börjar nog vänja sig att bo hos oss. Han har till och med lärt sig att bada utan att vara rädd. Det kanske beror på att jag är med nu. Vi står tillsammans i badkaret och han fryser så mycket så att jag låter honom gå upp före mig, fast han borde vänta på sin tur. Men fönen gillar han fortfarande inte, även om han sitter stilla i mattes knä. Han förstår nog inte att han blir varm och torr fortare då. Han har en mjukare borste än vad jag har så den har han vant sig vid. Själv somnar jag nästan på en gång när matte borstar mig. Det är så skönt och avslappnande. Zzz!