På två ben vid lyktstolpen

Kära dagbok,

nu har min lillebror Teddie börjat att kissa ute. Jag har visat hur man ska lyfta på benet vid lyktstolparna på Östra Kyrkogatan. Vi går fram och tillbaka utanför Smillas och prästens hus och kissar på stolparna med stadens vapen på. De är bra att träna på. Visst är han duktig? Fast ibland håller han nästan på att välta när han ska stå på två ben. Men han lär sig nog.

Han börjar anpassa sig efter min familj, men jag gillar inte att han tror att han ska leka med alla mina kompisar. Det är rätt okej när han busar med Peppe, Zebbe och Ludde och de där smågrabbarna. De är ju lika jobbiga allihop. De far omkring och brottas och hoppar och åker kana på isen och springer ikapp och sånt trams. Men han får låta bli Felix, Bobby, Molle och Tyson.

Tyson har förresten blivit jättestor och han fyller snart ett år. När vi träffades första gången var han jätterädd för mig, men mattarna tyckte att det var kul om vi lekte lite. Vi var ju så lika. Samma färger och stiliga och stolta. Teddie tror att de ska leka! Han är inte ens lika lång som Tysons svans och de har ju inte känt varandra så länge som vi. Men Tyson är väldigt förstående och lägger bara tassen lite försiktigt på lillebror. Tur att han förstår, så jag slipper gå emellan.

Jag känner ju ändå alla här i stan och får ju skämmas om han inte sköter sig när vi är ute. Men de flesta mattar och hussar tror att han kommer att bli lika duktig som jag. Det hoppas jag verkligen.