Två fönsterhundar

Kära dagbok,

nu är vi två stycken som vaktar. Riktiga hundar alltså (det står ju redan två engelska cavalierer i porslin i fönsterkarmen i vardagsrummet.) Jag brukar ju stå vid balkongdörren och hålla koll på Järnvägsgatan på vintern. På sommaren är det bätte att vara utanför på balkongen. Nu har Teddie också lärt sig att man kan kika ut och se alla hundar som går förbi på vår trottoar.

Men Teddie kom på det när vi hade träffat Sara borta på åpromenaden vid sjukhuset. Han luktade henne på långt håll. Hon luktade jättegott och det gör hon ju ibland, men jag brukar promenera med henne var och varannan dag så jag brydde mig väl inte särskilt mycket. Men Teddie blev helt till sig. Sara ville inte följa med sin husse sjökaptenen så han fick säga till henne på skarpen. Han sa att de skulle hem och tvätta hennes öron.

När vi kom hem så gick matte och jag ut i köket. Då hörde vi något som lät som en ylande varg och jag tittade på matte och hon tittade på mig. Vad är det? Jo, det var lille Teddie som satt och ylade och ville ut till Sara igen. Hur kan en sådan liten lillebror låta så mycket? Matte var tvungen att leka med honom och kasta boll för att han skulle lugna ner sig.

Nu hänger han där vid fönstret hela tiden och håller utkik efter tjejer. Varför kan han inte bara ta det lugnt? Det är ju fredag och vi ska gosa i soffan.