Ouppfostrade människor

Kära dagbok,
nu har det kommit ännu mera snö, fast matte säger att det ska bli vår. Jag längtar till maj månad för det är gräsmånaden och jag tycker om gräs. De spröda stråna är smaskiga och de stora grästuvorna är väldigt bra att hänga upp svansen i så att den inte blir smutsig när man behöver.

Härom morgonen såg vi Sigge och Latte och deras matte på andra sidan ån. Vi skyndade oss längs Västra Promenaden för att gå över Sockerbruksbron till Järnvägsparken där de gick. Men de fick syn på oss också och Sigge hade inte så kort koppel som jag, så han kunde springa mycket fortare och längre än jag. Taskigt av min matte, tycker jag. När hon är så långsam och förhalar mig när jag vill träffa kompisar så borde hon väl antingen ta strandkopplet eller åtminstone träna så att hon kan springa lika snabbt som jag.

Våra mattar pratade om den stora stygga hunden som sprungit lös och bitit en liten snäll hund. Det stod om det i tidningen igår och då hörde jag att matte och husse pratade om det. Men nu lyssnade jag bara med ett öra, för Sigge ville prata och leka med mig. Latte var inte riktigt pigg; fast han har fått ny medicin. Inte gillar han när det är kallt om tassarna heller. Han är lite speciell, men jag gillar honom. Sigge är egentligen lite för busig för mig, han försökte till och med hoppa upp i famnen på min matte, men han är lite ung och dum fast snäll. Men jag sa till honom förstås; rör inte min matte!

Sigge och Lattes matte sa att hon ville ha en hundpark så att vi stadshundar också kunde få gå ut utan koppel ibland. Min kusin Thelma bor ju på landet så hon är ute i trädgården ensam varje dag; när hon vill in igen så skäller hon bara. Och då kommer hennes snälla matte eller husse och släpper in henne. Både Sigge, Latte och jag skulle också vilja springa kring och leka utan besvärande långsamma mattar och allmänt koppleritrassel. Deras matte berättade att hon ringt till miljökontoret i Ängelholm. Den hussen som hon hade pratat med tyckte att det var en jättelöjlig idé. Han sa att det inte skulle gå för då skulle människorna sluta att uppfostra sina hundar, då behövde de inte ens lära dem att gå i koppel.

Han verkar inte vara någon riktig husse utan bara en ouppfostrad människa som inte ens förstått det mest primära. Det är ju vi hundar som uppfostrar våra människor. Hur skulle det annars se ut i världen? Och det är minsann inte det lättaste, ska jag säga. Min matte hade jättesvårt att förstå hur hon skulle göra med kopplet när jag kom till henne, men nu har hon lärt sig det och en faktiskt en hel del annat också för den delen. Jag behöver åtminstone inte skämmas för henne längre.

Men när det gäller att hålla henne hemma har jag inte lyckats riktigt ännu. Hon var borta jätte, jättelänge i fredags. Husse var förstås hemma, men det är inte samma sak. Det är så tråkigt att ligga vid dörren och vänta hela tiden. Varför kommer hon inte?