Väntar och väntar...

Kära dagbok,

kan du förstå varför min matte inte har lika bråttom ut som jag? I morse vaknade jag jättetidigt och eftersom jag inte hade så mycket annat att göra - maten var slut - så tänkte jag att vi skulle gå ut.

Men när jag väntat jättelänge och hon faktiskt har vaknat då ska hon lyssna på nyheterna och klä sig först. Varför är hon så långsam? Det är ju jätteskojigt att komma ut...

Efter en väldigt lång stund, så orkar jag inte sitta och vänta längre utan lägger mig ner i hallen. Nu måste hon väl ändå fatta? Ja, det verkar så men hon har inget på tassarna utan ska tvunget ta på ett par sandaler och låtsas att det är viktigt.

Äntligen är det dags! Jag springer, lillebror hoppar och matte vill att vi ska gå fint. Hur dum får ens människa vara?