En gräsgrön Cavalier?

Kära dagbok,

det är fortfarande så vått nere vid Åpromenaden så vi vill inte gå dit. Jag tassar runt och matte klafsar; och sen måste jag bada när vi kommer hem. Istället har matte och jag tagit en och annan runda på gatorna runt kyrkan. Södra Kyrkogatan, Norra Kyrkogatan och på Östra Kyrkogatan och ibland lite längre bort också. Idag så stod det en gräsgrön gammal bil, nästan där prästen och hunden Smilla bor. Jag är egentligen rädd för bilar och brukar springa jättefort för att hinna iväg innan de kör på mig – fast jag åker gärna bil förstås. Men det konstiga med bilen var att den var av samma ras som jag. Det var en Cavalier. Märkligt. Jag visste inte att det fanns en ras som hette Vauxhall Cavalier, men det stod så på bilen. I kromblankt blixtrande sirliga bokstäver.

Vid lunchen fick jag sitta vid köttgrytan tillsammans med matte och hennes väninna. Den var god, men jag fick varken cappucino eller choklad utan fick nöja mig med vatten i skålen. Fy, säger jag. På eftermiddagen följde jag med husse till skoaffären och där var det många mattar som tyckte att jag var jättefin och pratade med både husse och mig. Men de klappade inte husse utan bara mig. Så är jag också mycket modigare och vackrare än husse.