Hav, hamn och räkor

Kära dagbok,

idag är det tydligen någon dag som ska firas och som har med hav och sjöfart att göra. Matte brukar ta med både mig och Teddie till hamnen i Skälderviken.

Men jag har inga sjöben och blir alldeles yr bara vi går ut på bryggan vid Klitterhus. Jag försöker att sätta ner tassen och säga ifrån men ibland är matte mer än lovligt dum. Hon tror bara att jag är rädd för att det är kallt i vattnet och nu när vi inte ska bada så behöver jag inte oroa mig.

Men jag tycker att allting gungar och när vi promenerar på piren blir det än värre. Jag tycker inte om det. Gillar mycket bättre att sitta på Hamnkrogen och äta något gott. På den bryggan gungar det inte alls. Den känns riktigt bekväm och maten är verkligen bra.

Det är den på Kallsupen också. Den ligger lite längre bort och lite längre ifrån det gungande blå med segel på. Jag tycker jättemycket om räkor, och det allra bästa är att Teddie inte vill ha dem. Så jag kan äta alla själv...

Vem blir hundminister?

Kära dagbok,

nu har nya moderaternas ledare Fredrik Reinfeldt valts till Sveriges statsminister. Nu ska han välja sin regering.

Nu är det ju så att vi hundar fått en väldigt mycket högre status i samhället sedan Göran Persson tillsatte sin gamla regering. Därmed anser ju vi hundar att vi har rätt till en egen hundminister.

Fredrik Reinfeldt kommer ju inte att göra någon skillnad på hundar med stamtavla och hittehundar, utan alla ska få en viktig uppgift. Det tycker jag är bra, för jag har en väldigt fin stamtavla men min lillebror Teddie har bara hittat sig. Men matte tycker lika mycket om oss båda två.

Därför tycker vi att det är bra att Fredrik vill att vi ska vara med allihop, både rashundar och hittehundar. Undrar vem som blir hundminister i den nya regeringen. Jag är beredd och väntar på samtalet...

På svampjakt i Kronoskogen

Kära dagbok,

nu är det höst på riktigt. Och då vill matte att vi ska gå i skogen och leta efter svampar. Men det är inte lätt att göra henne nöjd, ska jag säga.

Både jag och Teddie söker och söker men oavsett vilka fina svampar vi hittar i Kronoskogen så blir matte inte nöjd.

Ja, jag har förstått att det är skillnad på svamp och svamp men vad gör man när det luktar sådana svampar som matte inte tycker luktar så gott som vissa andra svampar. Varför vill hon bara ha somliga svampar? När jag hittar en gulbrun svamp som ser tråkig ut så tycker ju inte jag att det är något speciellt; även om matte säger att det är en kantarell som är jättegod att äta.

Men när jag och Teddie hittar såna här röda läckerheter som lyser upp hela skogen så blir hon inte det minsta glad. Har du något bra tips om hur man ska göra matte glad i svampskogen - hör av dig till oss.

Strandfynd i Skälderviken

Kära dagbok,

när det är höst får vi vovvar vara på stranden i Ängelholm igen. Då blir det långpromenader genom skogen, ner till Skälderviken. Bästa badstället är vid Råbocka, men jag tycker inte så mycket om att blöta ner pälsen. Den blir så tovig då.

Teddies päls blev så tovig att matte blev tvungen att klippa honom. Han var faktiskt riktigt duktig på att ligga stilla. Tur det. Men på stranden är vi inte stilla. Jag äter musslor och om jag bara hade fått springa lös så hade jag fångat kaniner i klitterna.

Men jag får inte vara lös på stranden längre, för matte kommer bara bort från mig då. Jag tycker att det är lite orättvist att Teddie får springa själv utan att behöva hålla i matte. Det är bara för att han är så rädd att tappa bort matte så han kollar hela tiden var hon är. Utom just när han gräver - och det gör han. Många hål blir det...

Fast det är jätteroligt att springa i strandkanten och smaka på allt som ligger där. Maneterna till exempel är lite sladdriga och salta att slicka på. Vattnet i havet smakar speciellt - inte alls som det hemma i köket. Men jag funderar på varför det nästan alltid bara är Teddie & jag som är på stranden. Tycker inte alla vovvar om att leka på stranden?

Plats i korgen

Kära dagbok,

bland det bästa jag vet är när lillebror Teddie sover. Då blir det så lugnt och skönt hemma hos oss. Och så får jag ha matte alldeles för mig själv! Det är härligt.

Fast å andra sidan så tycker jag att det är roligt när han busar också. Bara det inte blir för mycket, så att jag inte kan ligga och slöa i lugn och ro. Bäst är det när vi är ute på promenad. Då kan vi jaga ankor och skälla på stora hundar. Det är kul.

Då är det bra med en lillebror. Och han är faktiskt rätt söt när han sover. Eller hur?

Utan spaning, ingen aning

Kära dagbok,

här ligger brorsan och jag på spaning. Matte är omvärldsanalytiker och hon uppmuntrar mig. Hon brukar säga: Utan spaning, ingen aning.

Och det är det många som inte har. Det märker jag tydligt. En del förstår inte alls var voffandet kommer ifrån.

Inte ens när Teddie ylar på ambulanser och skäller för att skrämma iväg motorcyklar och mopeder fattar folk var ljudet kommer ifrån.

Det är skojigt att gömma sig häruppe och se hur människorna; och faktiskt en del hundar också, snurrar runt runt för att se var voffandet kommer ifrån. Men nästan aldrig tittar någon upp. De tror nog inte att hundar kan vara så högt uppsatta som Teddie & jag.

Ett hundliv är väntan och åter väntan

Kära dagbok,

ett hundliv består av väldigt mycket väntan. När jag har vaknat väntar jag på att matte ska vakna och sen väntar jag på att hon ska gå ut.

Då väntar jag vid dörren för ibland försöker hon gå ut utan mig. Sedan väntar jag på att få frukost. När jag har ätit sover jag och väntar på att vi ska gå ut igen.

Ja, så är det hela dagen. Ständigt denna väntan. Mat och promenader är livet. Fast det är inte så dumt att halvslumra i köket när matte lagar mat heller. Det luktar gott och brukar oftast bjudas på en smakbit. Och om vi inte får något så är Teddie ganska duktig på att hoppa. Han har hundrekordet i köksbänkshoppning hos oss. Pinsamt men sant.