Retur bland backarna

Kära dagbok,

ibland blir det mer än lovligt pinsamt. Då känns det bäst att gömma sig längst in på kontoret.

Idag fick jag följa med matte och handla. I den där affären med klirrande flaskor som ligger mitt emot ostaffären. Där får jag följa med in eftersom de inte har något gott att bjuda på. Till skillnad från ostaffären - där tanterna bakom disken verkligen har delikatesser att bjuda på - men där jag absolut inte får följa med in. Å andra sidan talar jag om vad jag tycker tydligt och klart.

Men i vilket fall så fick jag följa med in i flask- och klirraffären och matte höll på att titta på flaskor och kolladen inte så noga upp vad jag gjorde. Så jag smet iväg längst in i ett hörn och där var en väldigt spännande ingång. Jag tänkte att jag skulle undersöka om man kunde komma in till Marie, som är matte till Ludde och jobbar där, genom den ingången.

När jag närmade mig började den brumma jättekonstigt och ganska högt. Jag försökte undersöka den lite närmare och helt plötsligt så började jag åka in genom ingången, trots att jag faktiskt stod alldeles stilla. Märkligt! Jag fattade ingenting. Vad är det som händer, tänkte jag. Så började det brumma jättehögt och då vände sig matte om och fick syn på mig där jag var på väg att försvinna. Hon fångade mig och fick stopp på det konstiga brummandet och transporterandet.

Sedan kom det några mattar som arbetar där och sa att jag hade haft tur att matte kunde ta mig. För annars hade jag hamnat i returen bland backarna. Vad nu det är? Det vet jag inte riktigt, men jag förstod att det måste vara något hemskt. Men det har nog något med Kenny Jönsson, Rögle och ishockey att göra tror jag. Vi träffar honom och hans vovve på åpromenaden ibland. Det kan ha att göra med att återvända från NHL, USA och att spela back. Vad tror du? Ska kanske prova igen en annan dag?

Men just nu känns det faktiskt bäst att ligga här i hemmets trygga vrå, tycker jag.