Motorcyklar & mopeder

Kära dagbok,
ibland händer det konstiga saker. Jag trodde att det skulle vara jättetyst när det var påsk. Men så var det inte alls. Och då menar jag inte att kyrkklockorna ringer, utan att trafiken hörs ännu mer.

Det har blivit ganska vårvarmt, tycker matte och jag, så vi är en del på balkongen. Det brukar vi ju vara, så det är inget märkligt i sig. Det som är lite jobbigt är att lillebror Teddie är jätterädd för motorcyklar och mopeder. Han springer, hoppar och studsar varenda gång de gamla gubbarna på sina Harley Davidson och småpojkarna på sina EU-moppar kör förbi.

Matte och jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Det går inte att välja om han ska vara ute eller inne, tycker matte, för då måste dörren vara stängd hela tiden. Jag tänkte att han kanske kan vara inne hela tiden, men han hör ändå och han är ju så lite så han fattar ingenting. Så nu har vi kommit fram till att han får vara ute hos oss på balkongen hela tiden.

Då tror husse (och matte) att den kognitiva beteendeterapin hjälper, så att han kan lära sig att pluttret och knattret inte är farligt. Då ska han sluta att vara rädd och försöka anfalla. Hoppas att de har rätt. För jag tycker själv att det är lite jobbigt med alla störiga ljud; särskilt sådana som lillebror Teddies skall när han är rädd.