Dinosaurben & leverbitar

Kära dagbok,

nu har Teddie börjat förstå hur det fungerar här hemma hos oss. Han har lärt sig att vänta på sin tur när vi ska gå ut, och när vi ska få mat och så har han hittat sin plats vid mattes fötter under skrivbordet. Men fortfarande sover han inte hela tiden utan vill leka jämt. Han har fått ett jättestort ben - från en dinosaur, tror jag - som han bär omkring. När han gnager på det så bankar det i golvet så att man knappt kan sova. Jag förstår inte att han orkar. Jag blir trött i tänderna bara av en liten torkad leverbit.

Jag tycker det är härligt att snön är borta och att det äntligen finns gräs att äta igen. Ja, inte så mycket ännu förstås. Men tillräckligt för att lillebror skulle kräkas under husses soffa. Han är duktig på att sjunga också. I fredags när vi tittade på Så ska det låta, så sjöng Teddie och matte i kör. Husse och jag låg bara och slappade i soffan, som vanligt. Jag sjunger aldrig.

Vi har varit i Hembygdsparken också. Där hälsade vi på getterna och pratkvarnen som är så spännande. Han heter Helge och tjatar som en papegoja, vilket inte är så konstigt eftersom det är det han är. Men han är kul, tycker jag. Skulle gärna jaga honom som en anka men han gömmer sig bakom nätet och sticker bara ut näbbet. Och den är vass på nosen, minsann. Det säger matte i alla fall, så jag får inte gå för nära. Synd!