Black & White

Kära dagbok,
så var det påsk på riktigt. Vet ni hur jag märker det? Jo, det är dags att badas, fönas och bli riktigt vacker. Jag har kommit på att det är väldigt bra med en lillebror. För nu när vi är ute så är det ännu fler, särskilt mattar, som ser, stannar och klappar och beundrar oss. De kallar oss för Black & White. Är det inte en maträtt förresten? Hoppas de inte äter upp oss, fast de säger att de har lust. Jag har hört att det finns de som äter hundar, men inte här i Ängelholm. Så vi behöver nog inte vara rädda, i alla fall inte när matte och husse är med.

När vi var ute med matte så träffade vi en matte med två vita tussar på Sockerbruksbron. Teddie tyckte de var fina, såklart. Han hälsar ju på vem som helst. Vi stannade i alla fall en stund och hälsade. Då kom det en annan matte:
- Halledudanedå, så söta! sa hon. Och så frågade hon om hon fick ta ett foto på oss tillsammans. Visst, tänkte jag. Kul! Nu kommer jag nog i tidningen? Vi ställde upp oss på rad alla fyra och så fotograferade hon oss. Men det var bara jag som kunde sitta majestätiskt. De andra småbarnen såg mest förvånade ut. Jag är ju väldigt van att posera.

Och nu när vi ändå var nybadade så gjorde vi oss väldigt bra på bild, jag och lillebror Teddie. Han blir så smal när han badar och sedan skäller han på mig när jag skvätter vatten på honom. Vad tror han att han gör när han springer omkring som en rabiessjuk hund...Medan matte badade mig så hade Teddie kelat med soffan och kistan så han blev brun igen och fick bada en gång till. Snälla hundguden, gör så att han sitter stilla tills han är torr. Matte blir så trött...

Påskafton är annars en särskilt bra dag, för matte tycker inte så mycket om sill. Därför fick vi varmrökt lax, laxpaté, ägg och grön färskstekt sparris till lunch. Det köpte vi på torget av de snälla hussarna som står där och fryser jämt. Fast han i fiskbilen har jättegoda stövlar som smakar räkor, så han fryser nog inte om fötterna i alla fall.

Till påskaftonsmiddag fick vi lammstek. Det tyckte Teddie var godare än laxpaté. Han är överhuvudtaget skeptisk till all mat utom bröd. Det försöker jag undvika. Det är mycket bättre med kött och fisk, tycker jag. Stekt sparris behöver vi inte ha igen - det var onödigt. Men om jag säger det så får jag kanske inte smaka cocktailtomaterna hos grönsakshandlaren igen. Och avocadon och äpplena som han säljer är goda. När vi åker tåg till Malmö brukar matte och jag dela varsitt äpple. Teddie tycker mer om päron, men det är nog för att han är ung och grön. Min pappa är ju ruby; det är kanske därför jag gillar röda äpplen bäst. Eller vad tror du?

Undrar hur fotot på oss ser ut? Hon skulle lämna ett till oss hos Ulla i hälsokostbutiken, lovade hon. Jag är så nyfiken.