Latte, Sigge och jag

Kära dagbok,

idag har det hänt jättemycket! Först fick jag följa med matte till Stadshuset här i stan. Hon skulle prata med en massa hussar och skriva sitt namn på nåt protokoll eller vad det var. Jag tänkte att jag skulle sätta ett tassavtryck så att alla skulle se att jag var med, men jag hittade inte något protokoll på golvet under bordet. I alla fall så satt jag en stund i foajen och det var ett bra ställe för mig för det kom människor hela tiden och klappade mig. Nästa gång matte rymmer från mig så tror jag att jag springer ditom en sväng.

Sen när vi kom tillbaka hem igen så skulle vi gå ut igen, nästan i alla fall. Matte åt kycklingsallad men jag fick ingenting och sen tog vi på oss igen. Vi skulle ut och promenera med en annan matte och hennes hundar. Ja, jag har ju träffat de någon gång innan vid Sockerbruksbron men vi har inte promenerat till Hembygdsparken tillsammans innan. Men de var rätt OK, faktiskt för att vara såna där småpojkar - knappt hälften så gamla som jag. Sigge var lite busig och ville leka men till slut så förstod han att det var meningslöst att ens försöka med mig. Latte och jag kissade ikapp länge och till slut sa mattarna till oss att vi inte fick kissa mer för då skulle vi aldrig komma fram till Hembygdsparken. Och det ville vi. Jag ville till kaninerna och Latte till rådjuren, så vi skärpte till oss ett tag. Fast det var väldigt halt där och vi kasade på isen med tassarna så det var bäst att inte försöka sig på att stå på tre ben utan att ha alla fyra tassarna på marken. Mattarna hade det mycket värre för de har ju bara två ben var. Men om de håller i varandra: Får de inte också fyra ben då precis som alla vi andra?

Men inte såg vi några djur. De måste ha hört att vi var flera stycken och gömt sig. Eller så tyckte de helt enkelt att det var alldeles för kallt att vara ute. Det tyckte egentligen vi också fast vi hade rock och overaller på. De stackars hundkompisarna har ju bara päls på huvudet och ingenting alls som hänger ner och städar åpromenaden och parken. Och detta trots att deras husse jobbar på Tekniska kontoret här i Ängelholm. Då borde han väl lärt dem att hjälpa till, tycker jag. Jag gör ju allt vad jag kan och idag hade jag inte bara löv med mig hem, utan en hel massa pinnar också som matte sa är bra att ha när mattar ska sätta upp håret i knut. Och min päls var en enda stor knut så jag fick ha hjälp att komma loss från rocken. Lite skämmigt när man har gäster, men vad gör man inte för att vara fin.

När vi kom hem till min våning så ville vi ha ostmacka allihop och det blev väldigt trångt vid bordet. Jag tyckte lite synd om Sigge för han fick inte plats i sin mattes knä. Så han fick hoppa upp lite på min matte och få ost han också. Och sedan lekte vi faktiskt lite grann med mitt laxben och bollen. Ja, det förstås jag lekte inte med bollen för jag har inte alls förstått varför man ska springa efter den. Ändå sa de på teve igår att det är en killgrej att spela fotboll och därför fick tjejerna inte ens titta. Det förstår jag inte alls. Det skulle vara det enda som kunde få mig att leka med en boll. Om nån snygg tik tittade på alltså. Jag tycker det verkar tramsigt att springa och jaga en boll; den går ju inte att äta. Tacka vet jag min lilla kanin - den övar jag på så jag klarar av att övermanna kaninerna i Hembygdsparken och i den nya djuraffären på Storgatan när jag bara kommit på hur man kommer in till dem.

Ska höra med Latte och Sigge nästa gång vi träffas. De kanske vet något bra knep...kanske deras husse vet. Han är ju teknisk. Det är inte jag. Jag är humanist, ja visst. Men nu ska jag äta lite och sen ska jag sova lite och sen måste jag nog gå ut med husse.