Jag låtsas att jag vet min plats

Kära dagbok,

vi börjar bli riktigt bundis och bästis nu, lillebror Teddie och jag. Här ligger vi och vilar och väntar på att matte ska följa med oss ut på promenad.

Hon har blivit lite jobbig för hon har fått för sig att vi ska sitta stilla och vara tysta innan vi får gå ut. Och det är inte lätt det ska jag säga. Teddie skäller och hoppar varje gång vi närmar oss dörren. Han är visst fortfarande rädd att han inte ska få gå ut.

Men vi gör som matte säger. Det är lika bra, annars kommer vi aldrig ut. Jag vet att det är så, men Teddie tror fortfarande att han kan bestämma över alla. Fast han lär sig nog med tiden han också. Han börjar till och med fatta att lillhusse bestämmer över oss. Statusen i flocken är viktig och den gäller. Jag låtsas att jag vet min plats.