I väntan på mat

Kära dagbok,

ibland är det ganska tråkiga dagar. Det är de dagarna när matte inte sätter fram maten så fort hon kommer ut i köket.

Då sitter vi och väntar och väntar och till slut så lägger jag mig ner i mathörnan. Måste hon vara så besvärlig och diska matskålarna först? Det viktigaste måste väl ändå vara att vi får mat?

Ibland tycker jag att matte har en väldigt märklig prioriteringsordning. Hon verkar inte bry sig om oss alls. Disken måste vara väldigt viktig. Jag väntar väl lite till och sedan säger jag till.

Hon brukar förstå när jag säger till. Min strategi är att påminna om att jag finns här genom ett litet bestämt voff. Då inser hon att jag faktiskt finns här och att hon ska skynda sig för att jag vill ha mat. Lillebror säger inte så mycket och är aldrig lika hungrig som jag.

Det är bra! För då kan jag sno lite av hans mat, så fort hon vänder ryggen till.